Aftonbladet – 11 april 1834, sida 2

Presteståndets Plenum den 10 April: Till behandling företogos följande Lag-Utskottets bordlagde betänkanden: Betänkandet i anledning af Lektor Laurenii motion, att Ridderskapets och Adelns rättighet att kalla huspredikanter må!te alldeles upphöra eller ock endast tillkomma sådana medlemmar af Ridderskapet och Adeln, som äro gamla och sjukliga. Utskot!et hade varit af motiondrens tanka; men betänkandet bade hos Ridderskapet och Adeln blifvit afslaget, i anieduing hvaraf Doktor Holmström tradde, att dervid ivgentivg vidare vore att göra, hvarföre det borde läggas till bandlingarna. Prosten Hallström ersände, att ämnet vore en privilegu-fråa, men serom den utstrecksing det fått genom 754 ars Kovsk bref, hade det förlorat sin PpriviIeotnatur. Utskottet hade således orätt bobandlat frågan. Professor Grubbe påstod, av om man ej vill betrakta detta amne stsom hörande till RBidderskapets och Adelns privilegier, måste man dock betrakta det såsom en detta Riksstånds rättighet, stadfäste d genom 44 Rex. formeo, — Biskop Zundblad: Då hitdevskapet och Adela afsiagit detta hetänkande, och ingen ändring är att vänta, så återstår endast alt söka något korrektiv emot det onda, att det ej allt för mycket må gripa omkring sig. Då de embetsmän mom ekle stas! uikstaten, som hafva trägnare och ensvarsfollare ljenstyöring, få yväkna döbibela år, hemstöilde han, om cj ett motse!t förhollande borde blifva 2ätande för de prester, som bafva den lättaste tjenstgöring. Busprester erfar irgen oätvisa, om han, som predikar 4 å 5 sårger om året, finse för hvarje År säkna ett halft tjenstär, då prester, soma dagligen ägna sit Al församlingevs tinst och predika byarje Söndar, få räkna ett bei. Hörnti onstämde Prosten Ostberg sech Dostor Lindahl. — Doktor Nibelius trodde att rättighet ej kunde ; betagas dem att räkna enkla tjensteår, och föreslog att ändamålet skulle vinnas, om domkapitlen lemnades rättighet att vid hus predisan ers ordivation dertill välja de skickcaste ämnen. — Lektor Laurenius sade sig, då ban inlemnade motionen, bafva avsett frågan vara en privilesti-ti äga, ceh hafva tydligen insett svöårighetene dervid: men ban hoppar es, att det Höav, Sten ot, som kande hvilken mängd tjenstlöse prester på denra vig tillemmit, måte få råsot sätt förekomma densa olögenbet. — Biskop af IVingård trodde, att man ej kunde antaga dem af Biskop Lurdblad projekierade tienstårs beräkningen. Det berodde för öfvis på domkapitlen att föret komma mis bruke. I has stift funnes ingen enda buspredikent. Dessutm var ban af motsatt tanka med Doktor Nibelius, som yrkat, att man borde välja de skickligaste ämnen tll dem minst maktpåliggande — presterliga befattning. — Pjosten AMittaz, ledamot i Lagutskottet, anförde historiskt, buru vättighe: en att kalla Huspredikanver uppkom mit och utvidgats. Denna rättighet tillkom i början endast Riksens Råd, samt ancre höge Rikets Herrar. De förste husprester kallades Adeliga Hofpredikanter. Gustaf TIL ntstrickte denna rättighet äfven till andre medlemmar af Bidd. och Adeln. T H uti: 1 : . Vessnlom, pisted ban, att rälbohetenv t) VOre af privilegu-raiur, så uti Bidd. och Adelss privilevier ej ett ord derom förekommer. Alt Dom-kar pitlen skulle sga rätt att tillsätta husprester vore en inskränkning, ett omintetlgörande af Adelas rätt att kalla fan. — Bohktor frindahl: Ea talare hade föreslagit. tt Kousistorierra borde till buspredikovter välja de skietligaste. Det vore pbittre, om ) de sede rätt all dertll vä we skicklige, de mint ; Derigerem skulle missbruket sport IEP SN t r Kentr. Prosten P.G. Sv dedlius avmärkt? h t eter, eniust 114 I Dec. F., dj förut njut Bikeens Ständ r, och bhunvde det ej eller ca. Såsom ximpet snförde han Pp2ssttocnse secntfe på DBonde-Ståndet, bvilket ut: : hegifvande al de 3ne medstånden ilifvit påtsusad! den nya pass Di Nibelius förklarade, i avledvivg af det motstånd han: proposition mr Aa Kao ar somma herde fill hnenrodi;kan tar väl