) I Hr Dahlman, höll före; att frågan ej kunde vara tvifvelaktig om dessa medels egenskap, och att den Kongl, törklaringen i detta:fall ej borde hindra Utskottet från att tilistyrka deras användavde, emedan grundlagen ensam vore ett rättesnöre för Utskotttes åtgärder, icke en konglig förklaring. H Ex. Hr Grefve Mörner hade heist iakttagit tystnad på en tid, då nya satser söka göra siggaällande, och med ett sälitsynt sjelfförtroende försvaras. Då han år 1809 var ledamot af Stats-utskottet, hade det aldrig fallit H. Ex. eller någon annan in, att en tid skulle komma, då Ständerna kunde begära granska äfven passevolans-kassans räkenskaper. Denna hade år 1812 blifvit inrättad, och sjeifva ordet; passevolans tillkännagaf, att det var enentreprenad, sam Regeringen ingått med Rustoch Rotehållarne. Det uppkomna öfverskottet deraf måste väl tillkomma kronan att disponera, och det hade äfven blifvit disponeradt, men till ändamål af allmän nytta. Revisorerna hade utöfvat sin granskningsrätt med en småaktighet som ej ägde motsvarighet i något annat land. bättre hade varit, om de hällit sig till de stora föremålen, om de undersökt huru Armens behof, till följe af den ingångna passevolansen blifvit uppfyllda, huru soldaten blifvit vårdad o. sv. Deremot hade de vid granskningens verkställande utgått från en falsk synpunkt, som ej varit åsyftad af BR. Form. Ständernva hade af Kegeringen fordratkoncessioner, och alltför långt utsträckt sina yrkanden, hvilket kunde bli menligt för fribeten, och medföra kriser, som man cj kunde beräkna. Det vore lätt att siga hvad man ville göra, icke lätt att fylla armdeens behof. Sedan alla förbindelser å den ene kontrahentens sida voro uppfyllda, ägde Ständerna j att befatta sig med ötverskottet. H. E. delade Hr Grips tanka, alt stricen blifvit orättvist förd å Ständernas ida os. 3 v. Grefve Cronhjelm hörde med ledsnad, att en Konungeos radsifvare icke delade den nya tidens åsigter på samma gåns, som ban visade sy ha tit den gamlas. Grefven var öfvertyged, att i fall de så kallade 1809 ars men kuude återföras til den ståndpunkt, hvarpå de nämde är befunno sig TN skulle de verkligen sjelfve förvånas öfver den ställping, hvari de nu voro, och de åsigter de nu försvarede, samt öfver den obegripliga förmågan att frångå egna yttranden. När man ialadom koncessioner, som fordrades af regerivgen, vore det nedigt att undersöka, hvilkerndera Statsmokten som verkligen gjort sådana åt den acdia. Grefven ville icke uppgöra räkvinocen härom; men trodde att anly fang talar 1 HK elf tiscna evo ver de k dra sidans faiare skulle sjellve fissna Oo over de KOncessiorer, som de då mäste finna, alt St rna gjort ål ;eceringen H. Ex. hade talat oa det hösnaligt ingaryna kontrastet emellan regcring och folk, som skett vid förra riksdageoe. Om det var en bögtidlighet, så var det åtminstone cn Sorg. l DD vögtidlighet, ty den åtföljdes af bela Bondeståncets est vällon, de v. s. af der Ovenuska jord brirukareklasser Protest emot en oelaohe aåtvärd. Grefven iackude likväl H. Ex. för ertäpnavdet, att pacsevolaastonden utgjordes af Statsmedel, tv sådant vi ex anledning till hopp om bältre tider i detta hänseenve. Olämpligt fann Grefven likval, att en Konungeons rådgifvare talade om vådor för friheten, och sålunda utsådde ett frö till missnöje och misstydning, som ej bort komma från det bållet o.s.v. I anledning af ett Friherre Schultzenhetins yttrande, att passevolansfondens öfverskot icke varit upptaget i Rikshufvudboken, upplyste Frih. Pelmstjerna, att det verkligen favns der, och eljest ej kunnat komma att vidröras af revisorerna eler StlalsUtskottet. Friherie Akerhjelm fann ingen våda uppkomma för friheten, hvarken af Ständernas begäran att få US Vär oranska passevolansmedlen, eller af regerin: o I , o gran dertill m. m. Plenum slöts kl. half till 4 e. m, På eftermiddagen, då samma betenkande fostsaltes, yrkade reive Cronbhjelm sid den puckt com sugick — Konvojkommissarlatets rakenskauper, alt . nr MT a Lu . a . , konvojalgifien måtte vedätlas, sasom en för Hvenska fartyg bögst betungande pölaga, bnilken försvårade täflan roellan våra tcgna rederier och utJlärdska. Blend andra skal böt citerade han ät yen, att sedan Algisr vumera xar I Fransanöäönvens våld, så vore faran för Korsaierne betydligt tårskad. Vid Öfver-Intendertsermhetets räkenskaper, som