Fn RR nanna nt nn nt, ne Rn RR 30:de Juli 1831, ?tydli gt förständigar vederbörande: att om båda dessa afgifter, nemligen till den Bramatiska teaterns och Kongl. Hofkapellets pensionskassor, ej till fulla beloppet kunna uttagas, den förra bör hafva företrädet att sin andel bekomma. fr B. bar genom ett särskilt bestyrkt utdrag af räkenskaperna visat, att, under hans vistamnde i Nyköping, hade hbans utgfter ötverstigit inkomsten för de gifna representatioperna med 3523 Raår 43 sk. rgs; icke destomindre ville han ej undandraga sig den kontribution af 2 Rdr banko för hvarje spekt takel, som Ständerna ålagt, men ansäg sig böra befrias från de öfriga afgifter, som de icke bestämt. Mapistraten i Nyköping, hos hvilken saken förevar, fann sig likväl icke kunna göra afseende : på hans framstälining, och Landshöfdinge-Embetet godkände Magistratens 2sgt. Det är öfver detta beslut han anför klagomål, Inlagan utveckiar grunderna för besvären, hvilka äro märkvärdiga nog. Vanligen gifver en teatertrupp i landsorterna omkring 150 spektakler om året. Bevillningen för dessa utgör sålunda 450 Rid R:gåd, en summa, som klaganden redan anser ganska betydlig på obestämda ipkomster. Men med de tillkomne afgifterna, som de Kongl. brefven föreskrifva, skulle summan stiga till 1425 R:dr. Nu visar hkväl Hr Berggrens hufvudbok, hvilken han erbjudit sig att beediga, och hvaraf ett vidimerat utdrag bifogas, att på ett helt år hafva alla hans brutto:nkomster ej utgjort mer än 14,749 R:dr R:gd. Den ofvannämda beskattningen vore sålunda tio procent på hela denna bruttoimkomst. Men tillika visar samma hufvudbok, att utgifltssumman, deri inberaknad 6 procents ränta å förlagskapitalet, stigit till :4,923 Rdr, således utgilterna till 174 RBidr mer än inkomsten. Ja, ehwu en representation ej glfvit mer än 13 fidr i inkomst, och en annan ej mer än 16, måste hkväl samma afgifter för aftonen af tilikopa 9 Å:dr 24 sk. derföre utgå. All annan rörelse skattar blott för sin inkomst; teatern deremot, medborgarens nemligen, måste skatta för sin existens. Också söker Hr B. undandraga sig densamma, åberopande 37, 60 och 73 455. Regeringsformen, emedan han är en infödd Svensk, som drifver en fri och tilläten konst. Om källan till klagandens besvär säger han: Hvad Kongl. brefven af den 14 Maj 1789 och 1807 vidkommer, emanera de från en hängången tid, då Svenska folkets rätt att sig sjelfve beskatta endast var en grann och betydelselös fras: det senaste åter af den 30 Juli 1831, och som fotar sig på de föregående, fruktar jag ej att oförgripligen anmärka som ett misstag af den eller dem, som insinuerat sig denna fördel på andra medborgares bekostnad, hvilka aldrig i ämnet blifvit hörda. Ett nästan ännu besynnerligare förhållande, än alla de ofvannämnda, är likväl följande, som klaganden äfven omtalar: år 1828 hade han i Fahlun gifvit 9 representationer, då man ålade honom, att gifva den 10:de förde fattiga. Hr B. hade flera gånger förut frivilligt uppfyllt denna kristendomspligt, som han ansåg hedra konsten, men ville icke erkänna den för en skyldighet, hvartill han kunde tvingas. Han Ööfvertygades likväl om sitt misstag genom förevisande af ett Kongl. bref, utfärdadt under konung Carl XIUHI:s regering, som ålägger hvarje teatertrupp, hvilken i Fahlun gifvit 9 representationer, att gifva den r10:de för stadens fattigvård, och att dessutom för hvarje representation till samma ändamål betala minst I R:dr Banko. Då, säger Hr Berggren, erfarenheten visat, att hufvudstadens teater, i trotts af alla sina prerogativer, är i cessionstillstånds så hemställer han, huru det är möjligt, att en teaterföreståndare i landsor terna skal! kurna bära så tunga bördor, och anhåller sålunda om befrielse derifrån. Detta mål äger i närvarande ögonblick ett allmännare intresse egentligen derföre, att man är nyfiken erfara huruvida Skådespelare hädanefter få räknas till Svenska folket, hvars urgamla rätt att sig beskatta, utöfvas af Rikets Ständer allena vid allmän riksdag,? enligt den ofvannämde 357 S., och huruvida, i i följd häraf, det åberopade Kongl. brefvet at år 1831. såsom stridande met denna och 73 f:n, som säger alt inga nya pålagor må, utan Rikets Ständers fria vilja och samtycke, påbjudas, uppbiras eller fordras, kommer att blifva beståndande utan anmärkning. mm ——r---oaQ ee on ss Ännu en gång har Korrektions-Inrättningen förÅA än As Or oo Deras dd aAa 0 mo 7 ak