Aftonbladet – 5 april 1834, sida 1

TT EEE Prinsarna, Ministrarnoe, och sjelfva Konungen i klubbar och föreningar. (ironiskt löje i centern.) I stället att försvara Regeringen mot Sällskapet för menniskans rättigheter, gerom ett förbud mot detta sällskap, skulle det vara klokare, att, bredvid denza fiendtliga förening, ställa ett annat sällskep för den allmänna ordnivgen Och monarkien. Om man dertll kunde anskaffa ett ofantligt antal medlemmar och förbundskamrater, så skulle man derigenom utså de monarkiska principerna bland alla samhällsklasser, och er nya dynasti skulle derigenom bu ofantligt mera betryggad, än genom den mängd al bajonetter, som nu kosta så mycket. Några af den äldre grenens rådgifvare hyste denna tanka, och gynnade således sällskaperna för nyttiga skrifter, och för nytirga studier, och dessas adepter ipkommo äfven efter band i styrelsen och embetsverken. j Men bredvid dessa sällskap, sem äro edra vänner, låten associationerna bhesta, fastän de ej äro det. Sådant fordrar försvarets: heliga ratt, minoritetens vält, den förtryektes rätt. Om en Regering äger vänner, så måste hon äfven äga fiencer, emedan de ena.cj kunra bli lyckliga annat ån genom de andras olycka; passionerna tillfredsställas ej, annat än på de öfvervunnas bekostnad, osh folkens existens är helt och hållet passionerad. i 7Unnen edra fiender rättigheten att assöciera sig och samlas; J skelen då lättare få spaning om deras förslager. Det skall dessutom alltid fionas bland dem någon skiljaktighet i idgerna, som skall utgöra er säkerhet. J skolen derigenom alltid på förhand bli underrättade derom, och kunnen hafva vidtagit er plan, innan de blifvit ense om beslutet. Om J deremot tvingen edra fiender, att konspirera, att samlas i mörkret, att välja sig en chef, att gilva sig vissa hemliga igenkänningstecken, så är faran. verkligen stor, ty ni beror då af en faktionärs trohet. För att sålunda undvika obehaget af några fanatiska deklamationer, för att undvika något uppbrusande på folkets yta, resigneren J er, ända till tyranniets oroliga och ofruktbara roll. J förföljen efter godtfinnande alla dem, som samlas i byråerna, der National, Quotidienne, PrEcurseur de Lyon och Gezcette de Midi utgifvas. Prefekterna skola tillsluta munnen på de missnöjde, och ingen klagan skall mer finna ett återsvar. Detta skall fortfara någon tid, och sedan, olycklig den regering, som tvungit all klagan, allt missnöje, alla börer, att förena sig I en enda röst, en ofantlig, en fruktansvärd stämma, som skall nedslå i stoftet, icke blott citadellerna och de detacherade förskansningarna, men som äfven kanhända skall sönderbryta ert sista räddningsankar.