sig konsten. N:o I. Först chaine med paret midt emot Och samma väg tillbaka. Sen gör man med en ledig fot Små krumsprång för sin maka, Och räcker handen, till förbund Att svänga om i cirkelrund. Till kontraplats en utfiygt tas, Som promenad plär heta; Men der får ingen trefnad has, Med chaire, man hem skall streta. Dock innan du far dit och dän, Glöm ej att damen först gör chainc. N:o 2. När damen midt emot dig står, Sin kjol som segel breder, Du äfven ut på djupet går Art hoppa upp och neder: Åt styrbord gör ditt första slag Och sen dig qvickt åt bagbord dragDå seglar paret om hvarann, Att än en stund lovera, Och dessa konster är, hvad man Plär kalla — figurcra. Till slut så styr du hem igen Och helsar gladt din glömda vän. N: 3. Räck nu din hand med mycken grace Och framträd stolt på scenen, Med krä så raka som karkas, Och måttligt schas med benen; Ty balanc bör tas i akt, Med mycken värdighet och takt. Dernäst af ingen glömmas må Den lilla krumeluren, Som Fransman kallar dos å dos Af vändningen i touren; Men till en olärd plär man trygg, Helt enkelt ropa: rygg mot rygg! Vid balanc man sitt logis Åt vis å vis upplåter ; Då rygg mot rygg är väl förbi, Man likväl skyndar åter, Och står det möjligt i ens makt, Så gör man allt det der — i takt. N:o 4. Nu sätts ditt hjerta hårdt på prof, Ty makan dig förlåter, Af ombyte hon får behof, Och flyr — men kommer åter. Förklara blott med dina ben, Din sorg att lemnas så allen. Då är hon säkert så gracicuse Oeh näsan hemåt vänder, Men var då intet alltför bös, Ty sänt, gudnås, väl händer, Se du blott litet vänlig ut, Så blir hon gerna qvar till slut. Med chaine den flydda återförs, Men först i fred och gamman En halifrond med rivalen görs Till glömska af alltsamman, : Och när den andre tourn begynt, Betalas han med samma mynt. N:o 3. Med lätt chasså nu en och hvar För grannen figurerar, Då kavaljern åt höger far, Och damen croiserar. I denna tour, om jag rätt mins, Minst fyra gånger öfning vinns. Precist som uti rnumro två, Skall här å nyo vandras, Men trampa ej på egen tå, Långt mindre uppå andras; Det förra mycket illa klär, Det andra ofta smärtsamt är. Nu är den värsta persen gqvar, Att stora kedjan knyta: Om venstra handen börjat har, Skall dock ej framgång tryta; Blott den som önskar ny motion, Gör stundom litet konfusion. (Visby Vec ro oj ÅA TE RMTA sm j ren.