Article Image
äfven till hvad tid och omständigheterne kunde kräfva: att Kongl. Maj:t ej annat kunde än erkänna och värdera de nya bevis på förtroende, som Rikets Ständer härigenom lemnat: att Kongl. Maj:t, vid antagandet af dessa lagar, skulle använda den Kongl. Maj:t här anförtrodda makt, då Kongl. Maj:t ansåg sig utan olägenhet kunna det göra, samt om, vid den tid Kongl. Maj:t pröfvade nyttigt, att enligt den i 1 S. stadgade grund sätta 2 G. af myntbestämningslagen i verkställighet, några hinder skulle möta, och Kongl. Maj:t finna det nödvändigt, gaf Kongl. Maj:t Rikets Ständer tillkänna, att Kongi. Maj:t å dess sida, genom Rikets Ständers sammankallande, skulle visa dem samma tillit och förtroende tillbaka. De förhoppningar Bikets Ständer vid devas åtskiljande sig gjort om en fortfarande konjunktur för siifverinköp blefvo svikne. Missväxter ökte växelbehofvet och ott utrikes beständigt fallande pris för Järn, minskade beloppet af växeltillgångarne för våra bhufvudsakligaste exporter. Nu tillkom härtill Bankens operationer just i denna kritiska stund för att, för sina silfver behof äfven i H I (93 illita växelhandein; och kursen började genast, hvad naturligt var, att stioa, då behofvet af Växlar så litet kunde fyllas med tillgängar dera. . Redan vid 1530 års Revision måste Bankofullmäktige göra framställning till Revisorerne af ina bekymmer för medien och ulvägarne att åstuikormma den till 1531 ara slut behölliga förstärkning af Bankens silfverfond. Jag åberopar, hvad härom finnes intaget uti BReyisions-Berättelsen år 1530, angående Baukoverket, och vill nu endast bemärka; att Revisorerne, lika med Bankofulimäktige, ins tt silfrets anskaffande genom växelköp vore skadligt, kade Realisationens framgång 1 enseende till k ring: att Revisorerne funno och genom beslut att silfret borde anskaffas cndast genom köp r vexling, men icke genom lån, samt att bankens mesyrer att erhålla mera silfver under dåvarande konjunktur misslyckades: icke eller ägde en annan af ständerne påräknad åtgärd i detta känscende framgång; jag menar Riksgäldskontorets uppdrag att upptaga ett lån af två millioneri silfver, för att med lån understödja jordbruket. Följden af detta allt blef ait, oaktadt Bankofullmäktige, i fråga om silfverköp, icke ansägo sig begränsade af Revisorernes föreskrifter, utan ännu ytterligare a molver12 bag ; teoSt S ordnade; vidtocgo åtgärder för att, innan 1S31 års slut, hinna till målet, fullmäktige likväl nödgades i underdåmg skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 December samma år anmäla: det de oaktadt alla bemödanden dittills icke förmått fullborda de för silfverutvexlingen nödige ansedde, af Rikets Ständer anbefallde, förberedande åtgärder. Under loppet af negotiationerne föregående tiden erbjöd sig stor vinst för hvarje silfver-leverantör under dög vexelkurs, om han försäkrades att silfverutvexlingen skulle kort tid derefter eller inom sex månader börja till lägre efter den för realisationen gifne myntbestämning. BankoFullmäktige hade derföre hos Kongl. Maj:t i underdånighet begärt, det Kongl. Maj:t täcktes meddela en sådan försäkran i afseende på tiden för realisationens början, men Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse i svar härå den 3o:de Juli 1531 innehöll, att, då det vore af yttersta vigt, det lämpligheten af der tidpunkt, vid hvilken beslutet om Bankens återöpprande till utvexling af silfver skulle bringas till verkställighet, bestämdes cfter ett noggrant skärskådande af Riks-t: iure och yttre ställning, samt af medlen att betrygga utvexlingens varaktighet, Kongl. Maj:t ville till Fullmäktige hafva förklarat, att när Kongl. Maj:t ansäge omständigheterne vara gynnande för verkställigheten af lagen om myntbestämningen såsom Kongl. Maj:t stadfästat densamma, sådant skulle tillkänragifvas Fullmäktige äfven före den tidpunkt af 6 månader, hvarom Fullmäktiga uti deras underdåniga skrifvelse anhållit; hvilket Konungens nådiga svar på en gång afböjde all oskälig vinningslystnad på närvarande förlägenheten, och äfven, jemfördt med ordalydelsen i Konungens nådiga sarktion af Bankolagen, lugnade sinne na att realisationern icke förr komme att börja, än ett noggrant skärskådande ef Rikets inre och yttre ställning samt af medlen att betrygga utvexlingens varaktighet föregått Jag har redan yttrat att man är skyldig rättvisa åt grundidterne i 1829 års finansplan, men att det är endast den då alltför myeket påskyndade omsorgen att inom 1831 års slut vara färdig med realisationen, som förtjenar eriuran och som ij stället att gagna tvertom skadade ändamålet. Just denna mesur uppdref ännu mer vexelkursen, nedsatte förtroendet för Ständernes fimanciela beslut, och ingaf hos allmänheten idterne: att sedan vexelkursen nu uppgått till högre ståndpunkt, det vore omöjligt och skadligt att efter den skedda myntbestämningen framdeles reglera rcalisationen. Härifrån denna villrådighet, verkande i sin mån nu mera, än till stegring, än till fall af vexelkursen, om realisationen skall framdeles ske efter 128 sk. eller efter en högre kurs möjligen 144 sk.; och jag skådar i Kongt. Maj:ts nådiga beslut om Rikets Ständers sammunkallande, samt nådiga proposition om silfverutvexlingens början så fort möjligt vore, en åsyftning att sätta en grävs för denna vill rådighet. Emellertid får man icke härleda kursens ombytlighet och närvarande höjd, från blott nyssnämde orsaker. Det bar äfven varit ett behof, för att icke sednare åren tillverkningen af Rikets hufvud-exporter skulle drifvas med förlust, att de samma betaltes i det inrikes gångbara 2 pappersmyntet till ett pris motsvarande produktionskostnaden; och detta pris skulle i sanning icke stått att erhålla under rivaliseringen med Engelska jerntillverkningen, derest vexelkursen fallit under hvad den nu är. Må man icke härför klandra Bruksägaren, utan ihågkomma att det är på möjligheten af hans verksamhet med skälig vinst, som möjligheten beror att någon gäng komma till lägre kurs samt försäkra realtsationens framtida bestånd. Då jag nu går att af det redan anförda draga slutsatser, börjar jag med ett återupprepande: att i ställe för den förmodan Konungens Nådiga Proposition imnehåller att blott 160,000 Rdr i silfver ännu erfordras för att bringa Bankens reela fond till sedelstocken som 5 till 8, det deremot 1,200,000 R:dr ännn saknas a mm RR

3 april 1834, sida 4

Thumbnail