for hastist skrida till verket, dels om behofivet att för naringarnes skydd göra uppskof med hela realisationen till en kommande Riksdag. Representant för de orter i vårt fädernesland, der Inrikes handeln, jordbruk och bergsrörelse äga kanske den mest lifliga utvexling inbördes, och för egen del tillhörande alla dessa näringsgrenar, har jag tämligen haft tillfällen i våra orter inhämta de pruduktiva samhällsklassernes, och göra egna betraktelser öfver detta så vidtingripande ämne. Numera äfven hedrad med edert val, mina herrar, att vara medlem af Banko Utskottet, äger jag dagligen tillfällen att öfvertyga mig om frågans från praktisk synpunkt visst icke enkla, utan deremot ganska invecklade beskaffenhet. Det vore att mycket fela emot de meningheters i min hemort förtroende, hvilkas organ jag har äran här vara, om jag döljde att en i närvarande stund företagen precipiterad realisation skulle injaga allmän oro och fruktan för utgången, och att den kunde möjligen störta sin egen byggnad, så framt den icke föreginges af mogen öfverläggning, och sådane väl beräknade solida åtgärder i hvad dermed äger sammanhang, att man betryggar alla näringsklasser bhåde om bejåtenhet med den sedermera bluifvande penningrörelsen, och äfven om tillförlitligt skydd mot förstörande skakningar, vare sig af befarad penningebrist, kapitalers uppsägning för att nyttja dem i den blifvande silfverhandeln, eller af fallande varupriser, till men för produktionens fortgång. Äfven jag ser mig derföre föranlåten, medan motionstiden ännu varar, att öfver detta så maktpåliggande ärende framställa några erinringar och önskningar, för att de måinför högtiärade ståndet tagas på förhand i betraktande, innan saken kommer till definitif bearbetning och afgörande. 1 sådant afseende går jag att a dem fästa högtärade ståndets uppmärksamhet. Före 1823 års Biksdag hade växelkursens successiva stegring en mingd år öfvertygat om omöjligheten att från? dess uppnådda höjd kunna, utan näringarnes undergång, bringa den åter tillbaka till pariiaf den tidens myntbestämning 49 sk. i sedlar för en viksdaler i silfver. För att kunna bereda mera hållning 1 kursens hittills föränderliga lopp, och för en framtida realisation skapa metalliska tillgångar beslöto 1823 års Ständer, i dessa hänscenden, att dädancfter invexling och köp af silfver för Bankens vräkning finge ske efter ärligt medelpris olimiteradt till 120 sk. men icke öfver 128 sk. för en Riksdaler i silfver. Denna operation och andra samma Riksdag vidtagne visa och ändamålsenliga anstalter ägde också en lycklig framgång. Vexelkursen antog derefter en mindre vacklande ställning, höll sig följande åren emellan de sålunda antydda ståndpunkterne 120 å 128 sk. för Rdr beo., och banken sattes i tillfälle alt medelst vexling och inköp under åren 1824 till och med 18249 erhålla en ökning af sin reela fond med icke mindre än 1,782,028 Rdr. 11 sk. 5 rst i silfver, för hvilka, enär statsanslag och cgna renterevenyer tillika användes, banken icke utbetalt i nya sedlar mera än 2,520,472 Rdr. 43 sk. 2 rst. banko. Vid Riksdagen år 1820, ansågo åter Ständerna, hvad som var en sanning, att riktningen af 1823 års finansplan behöfde få en mera systematisk utveckling, förklaring och konsolidering. Så lycklig denna plan än varit till sina följder både för industrien och för samlandet af förråder till en framdeles blifvande realisation, innebar det likväl kontradiktion att banken utgaf nya sedlar, 120 å 128 sk. för en inköpt riksdaler silfver, under det en lag ännu existerade, ehuru med konungens tillstånd i sin verkställighet tills vidare hvilande. som ålade Banken realisera 48 sk. sedlar med en riksdaler i silfver; och man kunde icke eller af, bankens operationer draga bestämd slutsats, hvarthän desamma skulle i längden syfta, antingen till en återgång till förra pari, när tillräeklig fomd var samlad, eller ock en obegränsad myntförsämring, emedan olimiterad utvexling efter 120 skillings kurs, men ingen deremot lofvrad utvexling, väl satte gräns för vexelkursens: sänkning men icke för dess stegring. I dessa förhållanden finner man hufvudmotiverne för fnansplanen år 1829, och för de i Riksdagsbeslutet härom gifne stadganden. Uti myntbestämmningslagen den 1 Mars 1830, af konungen i nåder sanktionerad, blef grundvalen lagd för värdet hädanefter af reela myntet mot det representativa, samt för riktningen af bankens fortgående operationer; och genom stadgandet i 3 S. af samma lag, att, innan ännu allmän vexling kan äga rum, det stode hvar och fritt att på en i Banken särskilt inrättad depositions räkning, silfver eller guld insätta, och för silfver den i 1 . stadgade grund, samt för guld efter bestämdt förhållande till silfver erhålla sedlar, tillika med attest öfver insättningen, som berättigar innehafvaren att det insatta beloppet silfrer eller guld, för det erhållna beloppet sedlar åter uttaga, — bereddes allmänheten tillfälle att, ehuru realisationen icke genast försiggick, åtnjuta alla realisations fördelar genom inoch utvexling af silfver när så åstundas. — Ur stadarne åter om tiden för den allmänna realisatiomens början och hvad dermed då ägde samt sedermera fått sammanhang, utbeder jag mig att för syftet af detta mitt memorial få äberopa följande omständigheter: Uti. myntbestämningslagens, 2 S. förekomma de uttryck, att, utvexling skall vidtaga först sedan Banko-fullmäktige hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält, att de af Rikets Ständer för vexlingen beslutade åtgärder hunnit att verkställas, å den tid, Kongl. Maj:t genom utfärdad allmän kungörelse därtill bestämmer; och jag vill äfven i förbigående hafva bemärkt en sak, som icke är utan sin vigt, utt myntbestämmningslagen endast talar om inlösen af bhankosedlarna, men icke om riksgäldssedlarne. När vidare nan granskar, hvilka för utvexlingen beslutade åtgärder borde verkställas, innan Bankv-fullmäktige finge i underdånigret anmäla sig färdige till realisation, så innefattas de uti föreskrifterne, hvarom 44 S. Riksdagsbeslutet talar, att silfverfonden borde förut genom köp eller vexling men icke senom lån bringas till sedelstocken i ett förhållande såsom till 8, om lättheten hvaraf man till den grad gjorde sig örvissad, att Rikets Ständer till och med utsatte viss tid eller inom den 31 Dec. 1831, då allt detta borde vara fär1 v Yr , 1 nr 1 FJ a CS a , . ee så 2 ee 1 På