Aftonbladet – 3 april 1834, sida 3

Den i förra Thordagsbladet införda motion af Anders Danielsson, om grundskatterna, föranledde en replik af Botvid Jonsson, samt åter ett svar af And.: Danielson, hvilka Red. anser förtjena att för fullständigheten skull. jemväl meddela, . Botvid Jonsson yttrade: Om jag. skulle tro And. Danielssons motion, att, efter .markegångsberäkning, få betala grundskatterna med penningar, blefve förmånligt för de detar af riket, som ha små skatter att utgöra; så är jag deremot af erfarenheten mycket mer förvissad, ätt natura-leverering af skatterna ifrån min hemönt, efter nuvarande konjunktur, är den enda möjliga utväg, att de skattdragande kunna dem Pprestgra. Penninge-tillgången är hos oss för knapp och en större mängd skatter utgår på kortare tid af året, än afsättningstil!fället med varuförsäljningen wmotsvarar. — Det är den tiden på året isynverhet förut nog svårt, att få sälja så mycket, att vi kunna godtgöra våra penmningeskatter. Skulle det nu komma derhän, att Spanomålsskatterna måste lösas med penningar, då blefve spanmålen hos oss i vanpris, den tid skatterna skulle utgifvas, och de skattgifvande finge snart gå ifrån hus och hem, Den värde motionären åberopar, att Statsinkomsterna, i brist af mynt, fordom blifvit utgjorde i natura-prestationer, och ytterligare, att vid missväxt fick bonden betala så mycket han kunde, och erhöll anstånd med återstoden till ett annat bättre år; detta förhållande ägde ännu rum, när Statsverket af Konung Carl XI reglerades; myntstocken svarade då, på långt när, icke mot varuproduktion eller behofvet af rörelsekapital; deraf uppkom nödvändigbeten, att till löner åt Embetsoch Tjenstemän 1 orterna anslå, dels vissa kronans egendomar, dels ock kronans räntor etc.