gjorda misstag, än att förändra en utgifven författning. Långt derifrån, synes. det oss hös hvilken som kelst alltid vara en förtjenst att sträfva till förbättring. Men det ligger äfven en förtjenst deruti, att ej lagstifta i otid. Vi taga oss friheten återföra i läsarens minne, huru vi mot teaterreglementet, när det utfärdades, just gjorde den hufvudsakliga anmärkningen, att detta hade skett i förtid och var alldeles obehöfligt, en så lång tid innan det behöfde efterlefvas, och huru vi då förutspådde hvad som redan händt, nemligen att det aldrig skulle upplefva ens det datum, då det borde träda i verkstailighet. Denna erinran upptogs då högst oblidt af flere skriftställare i de beroende bladen. Måhända skall man nu långt mera förarga sig deröfver, att vi haft rätt i våra anmärkningar