na 1 28 DEN MENNISKOÄLSKANDE NERO. Å London lekte nyligen tvenne barn, det ena om sex, det andra om nio år, vid Grossvenor kanalen, hvarvid det yngsta hastigt föll: hufvudstupa-ned i vattnet, och det äldsta genast störtade sig sjelf efter; kanalen var på detta ställe tio fot djup, och båda barnen försvurino under vattnet. Lyckligtvis gick boktryckaren Hr Peel förbi i det samma tillika med Er Regan, aktör vid Astley teatern, hvilken sistnämde var åtföljd af sin vackra hund Nero, som ofta upptvädt på åtskilliga teatrar. Hr Peel hade sett båda barnen falla i vattnet, och kastade genast en sten ned i kanalen, för alt förmå hunden hämta upp den. Nero sprang också strax i vattnet och drog upp det äldsta af barnen. Dess kläder hade blifvit sönderrifna, vär hunden först fattade tag deri, så att det undföll honom, hvarföre det kloka djuret genast åter dykade efter dets amma, och, sedan han åvyo fattat det, simmade derined till stranden, hvarest han nedlade sin börda. Knapt hade han gjort detta, förrän han åter begaf sig ut på kanalen, der det yngsta barnet tvenne gånger flutit upp på vattenytan, och lyckades jemväl att rädda det. Under tiden hade en mängd åskädare samlat sig på stranden, som med sina smekningar öfverhopade den räddande hunden, hvilken här firade en verklig triumf. EVE