Aftonbladet – 1 april 1834, sida 1

RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Fortsättning och slut från N:o 69 af BorgareStåndets diskussion om Bankolagen. Hr Egnell: Då i 55 S. Riksd. Ordningen stadgas, att Landtmarskalk eller Talman ej må kanna vägra proposition, utom i det fall, då han finner en väckt fråga bokstafligen strida mot grundlagens lydelse, ansåg talaren deraf följa, att, vid sådant fall proposition borde vägras; och enär nu det meddelade banklagförslaget, så väl i texten som motiverna, är tydligen stridande mot 72 S. Reg. Form., utan att dock derigenom åsyftas förändring i grundlagen, som kunde föranleda till remiss till Konstitutionsutskottet, så hemställde talaren, huruvida Hr Talman skulle kunna framställa proposition till remiss. — Hr Modin delade flere värde talares åsigter derom, att lagförslaget vore stridande mot grundlagen; men kunde ej biträda den mening, att detta banklagförslag endast skulle läggas till handlingarne; — befarade att Ståndet, genom en sådan åtgärd, skulle, i :samma ; stund det å ena sidan klandrade en grundlagsvidrig handling, å den andra sidan göra sig saker till ett beslut, som stod i strid. med grundlagens uttryckliga föreskrift; alt remiss af.en Kongl. proposition måste ovillkorligen föregå beslutet om densamma, vore äfven. förvissad, att Utskottet ej skulle glömma sin :pligt, att noggrant tillse hvad det hade att upptaga eller ej. — Hr Ehkerman: då den föreslagna Banklagen innefattade 4f, som ej voro i strid med: grundlagen, och i: afseende på hvilka den borde remitteras,. men den tillika innehöll. SS, som få ej funno grundlagsvidriga, så hade talaren trott-det vara en skyldighet att fästa Utskottets uppmärksamhet. derpå, ätt det hade att yttra sig endast öfver de SS, som ej voro i strid med grundlag; härigenom hade han velat getimäla Hr Bååth. — Hr Petr gillade fullkomligt Hr Egnells åsigt. Hr Bååth hade oriktigt uppfattat hans mening i frågan om proposition. Det var endast med Hr Helsingius han förenade sig. Det vore uppenbart, att Hr Bååth, oaktadt han deremot protesterade, dock blef en af dem, som föranledde anmärkningar emot Konungens rådgifvare, då han tillstyrkte remiss af Banklagen, I anledning åter af hvad Hr Leffler yttrat derom, att Konstit. Utskottet, vid läsning af StatsRådets protokoller, skulle pröfva hvad som vid dessa vore att anmärka, fick han svara, att Hr Leffler, såsom en gammal riks dagsman, torde påminna sig, att Konstitutions-Utskottet funnit beundransvärda utvägar att undvika dylika åtals anställande. Af denna anledning hade talaren ej velat väcka anmärkning. Konungens rådgifvares ansvarighet ansåg han finnas blott på pap