Aftonbladet – 25 mars 1834, sida 1

Piksdäagsmannakallet. Hr v. Hohenhausen höll före, att då det blef i så god tid bekant, hvilka som voro utsedda till representanter, skulle sådant lemna ett så mycket större tillfälle, att bearbeta deras opinioner till förmån för vissa intressen, åt hvilka man kunde önska vinna dem. Hr v. Troil var deremot af den tankan, att, om bearbetningen skulle ske, var det så godt, att denna befanns undangjord, innan de komme till Riksdagen, som att det skulle ske sedermera. Sådant kunde åtminstone medföra någon minskning i kostnaden. Dessutom vore det af vigt, att valeu skedde tidigt, så att personer, hviika dittils icke närmare betänkt Riksdagsmanna-kallets ansvarichet och vigt, finge rådrum, att göra sig bekanta dermed. Grefve Cronhjelm ansåg granniagenheten fordra, att ej afslå en fråga, som de 3 andra stånden, hvilken hon egenteligen rörde, redan antagit, ehuru dessa 3 stånd icke alit:d iakttogo samma grannlagenhe! emot R. och A., hvarpå ett exempel stvax skulle förekomma, emedan Bondeståndet afslagit den näst följande 12 Y som anginge R.och A. särskilt — Den nya Redaktionen antogs äfven. Å den derefter följande 12 S yrkade Fr Bråkenhjelm afslag, emedan tiden fordrade en förändring i Representationen, och det sålunda vore af vigt, att allmänheten lärde känna R. och A:ne tanka idetta vigtiga fall, helst detta stånd äfven behöfde undergå någon förändring, Hr Cederschöld evinrade, huru det varit han, som förliden Riksdag lyckats att afstyra en förändring i Riddarhus-ord ningen, som man då var nära att genomdrifva, och som åsyftade att tillsätta Riddarhuset genom val. Det var Hr Bråkenhjelm som då ville åstadkomma en sådan förändring. Grefve Cronhfelm önskade äfven en representations-förändring, men ville att den skulle bli hel och icke ensid:g, eller ensamt för Ridd. o. Adeln. De öfrige 3 stånden hade sin representationsrätt bestämd genom grundlagarna; Adein ensam ägde icke denna förmån. Dess styrka berodde till en stor del på dess talrikhet, och historien bevittnade: denna sanning. År 1786 hade Ståndet varit ganska talrikt församladt, och då måste Gustaf den 3:dje låta afblåsa Riksdagen, emedan han ingenting kunde verka på detsamma. År 1789 var förhållandet äfven så. Ståndet bestod då af goo Ledamöter, hvilka icke ens fingo rum på bänkarna, och man vet hvilket motstånd det då så länge gjorde emot Konungamaktens ingrepp. Det vore af stor vigt, att Reveringen icke på förhand kände hvilka som kommo på Riksdagen. Införde man åter valbarheten, så skulle för det mesta tromän och funktionärer bli de representerande. Om ett Regemenrtes Officerskorps t. ex skulle välja, vore det tämmeligen troligt, att det valde sin Chef o. s. v. Hr v. Heijne: Då de andra 3 Stånden vidtagit förändringar i sitt Representationssätt, hade det skett för att öka sitt antal med personer af kunskaper och bildning. Förslaget att minska R, o. A:s antal skulle han deremot alltid söka motverka, så länge icke en genomgripande referm af hela representationen kunde åstadkommas. Hr Bråkenhjelm trodde, att ett visst antal borde bestämmas för Ståndets Ledamöter, samt ville inför BR. o. A. och inför Svenska folket förklara, att han ansåg dess rätt obestridlig att gemensamt med konungen få reglera sin representation 0. s, v. — ofn antogs. Efter grundlags f. 6. förekom nu Hr Rosenquists af Åkershult i ett föregående plenum gjorda motiön, om en tacksägelse-adress till Borgareoch BondeStånden för deras afslag å den nya Redaktionen af 72 S. Regeringsformen. — Grefve Cronhjelm hade väl varit bland dem, som afslagit nämde 4., ehuru han blifvit bland minoriteten. Men ban trodde, att genom den ifrågavarande motionen var RB. och A:ns värdighet för nöra trädd; han hade med ovilja hört den, en ovilja, som han förmodade helt säkert delas af Ståndet, och sf Hr Landtmarskalken, som sökert endast ogerra derom gjort en proposition. Grefven såg emellertid häruti ett nytt bevis på R. och A:ns ädla och Ridderliga kärlek för grundlagarna. Motionärep hade sjelf bortgålt ifrån voteringen, ehuru han var närvarande vid debatten, och motionen syntes sålunda icke komma från nit för Regeringsformen. Den var i öfrigt grundlagsvidrig, emedan den innehöll, att RB. och A. skulle låta Expeditionsutskottet uppsätta en tacksägelseadress. Men BR. och A. ägde