Aftonbladet – 24 mars 1834, sida 2

attStänderne hos Kongl. Maj:t måtte förnya sine vid föregående Riksdagar gjorde ansökningar, aft dessa tjenster,vid nuvarande innehafvares afgång, måtte indragas. Hr Hessle gillade betänkandet i hufvudsaken, men yrkade återremiss derför, att Grefve Löwenbjelms 1 detta ämne på Riddarhuset Zafgifne motion ej deruti finnes omnämd, och likväl kunde innehålla vigtiga upplysningar. Hr SÅådth ansåg det vera en oformlighet, att Staten ägde antagne tjenstemän, som ej voro försedde med lön3 — det vore tjenstemännens skyldighet att uppfylla de förbindelser de åtagit sig, men deremot Statens att löna dem; Landsfiskalerne kunde visserligen vara till nytta wid åta!ande af brott, som för särskilte konsiderationer, af den i orten boende, med allmogen på en mera förtrolig fot varande, samt i följd af sina knappa löner ofta beroende kronobetjeningen ej beifrades ; men talaren yrkade ändock, af det skäl han antört, att dessa tjenster måtte afskaffas. Häruti instämde Ar Pottie. — Hr Santesson begärde återremiss, af den orsak, alt Utskottet ej yttrat sig öfver frågan i dess helhet. Ir Halling hade önskat, att Utskottet begagnat de medel det äger, för att inhämta kännedom om de åtgärder, som sedan sista Riksdag rörande detta ämne blifvit vidtagne, oeh att det biträdt Ståndet med upplysningar derom, hvilka vid beslutet kunnat landa till lednivg. Hr Afodin ansåg det vara angeläget att ifrågavarande tjenstemän bibehöllos, för att hälla ordning vid tingen, kontrollera efierlefnaden af bränvinsförfattningarne m. m. — Er Petre beklagade att han, genom den siste värde talarens önskan, förmärkt, att röster ännu höjde sig för landsfiskalstjensternes bibehåliande. — Härefter fattades det beslut, att beiänkandet, med de dervid gjorda anmärkningar, skulle återremitteras. Vid föredragning af Bevillvingsutskottets memorial N:o 2, i anledning af en uti Presteständet väckt motion, att Kontraktsprostarne i riket måtte för sina embetsskrifvelser få begagna frihetspost, hvilken fråga Utskottet ansett sig ei kunna til handläggning upptaga, förklarade Hr Santesson med åberopande af en grundlagsparagraf, att Postverkets intrader vore bevillning, hvarföre arrendet tillhört Utskottets behandling, och förenade han six derföre med de af Utskottets ledamöter. som emot ifrågavarande beslut reserverat sig. Hr Hallor. n yttrade: att han, som ledamot 1 Utskottet, bitvadi pluralitetens mening, derföre ait motionen åsyftide, ej en jemkning uti bevilloinpg, usan ett totalt upphörande deraf, och han at sådan anledving ansett Statsutskottet böra i första rummet yltra sig deröfver, huruvida Staten hade råd alt ef:eiskänka en sådan inkomst, som den hvarom vu vore fioga. — Hr Santesson menade deremot, utan att vilja fästa sig vid Hr Hallgrens distinktion, att allt som rörde bevilining tillhörde Bevillniirgsutskottets bandläggning. — Hr Halling ansåg frågan ej röra bevills ning, och förmodade alt deta vore tllförlitiigast styrkt derigenom, att Kongl. Maj:t, enligt hvad talaren hade sig bekant, för några år sedan, utan Ständernas hörande, beviljat Statsvådets Hrr l!edamöter en sådan frihet, som den, hvilken nu sökes. — Hr sSantesson kunde deremot ej finna, att förhållandet ändrades genom det som af Kongl. Maj:t mellan riksdagarne blifvit vidgjordt. — Efter votering beslöts, med 32 röster mot 17, alt Utskottet borde handlägga den väckta motionen. —L LH VV LV Som ytterligare tillägg till diskussionen uti Bor