Aftonbladet – 24 mars 1834, sida 1

Med förra posten ankom underrättelse från Westergötland , om utgången af Riksdagsmannavalet i Å.e, Wiste, Barne, och Kållands härader, hvilkas förra representant, v. Zveigbergk, utvoterades ur Bondeståndet. Härvid iotralfade det besynnerliga förhållandet, att valförrättaren förklarade Zveigbergk icke kunna såsom Elektor i valet deltaga, just med anledning af nyssnämda utvotering. Härefter företogs valet, bvarvid Landtbrukaren Peter Ekbom i Ekebo u!sågs tili Riksdagsman. Zveigbergk har hos Konungens Befsllningshafvande anfört besvär öfver valförrättarens beslut. Således är denna ovanliga valhistoria ännu icke slutad. Vi antydde redsn en gång förut vår tanka, att v. Zweigbergk hade bort vidtaga en helt annan utväg, än att acföra besvär öfver Ståndets beslut hos Högsta Domstolen. Om han i det stället, sedan ban hunnit förse sig med bevis att han icke varit ordinarie tjensteman, vändt sig med detta bevis till ståndet, är det väl rimligt, att ståndet då skulle sagt: vi nödgas-e: känna, att ni nu har bevisat er sak, och att ståndets beslut, då det första gången nekades er förete en sådan bevisning, var olaghgt; men som detta olagliga beslut nu en gång är fattadt, och ingen instans äger pröfva ett Riks-Stånds ätgärder i sådane mål, så finnes ingen makt på jor: den, som kan åter försätta er i ätnjutande af eder på medborgares val grundade obestridliga rättighet — (ty läsaren märke väl, att i samma stund det antages, att Zveigbergk icke varit ordinarie tjensteman, så borde något nytt val aldrig kunnat komma i fråga, emedan det förra: då var i alla afseepden lagligt och hans rättighet således verkligen: obestridlig? Är det då icke långt sannolikare, att ständet åtminstone skulle sagt: förra gången kunde Zveigbergk icke bevisa, att han ej varit ordinarie tjensteman, men sedan ett sådant bevis nu ar företedt, och nya omständigheter sålunda tillkommit, vill ståndet, med frånträdande af dess förra beslut, låta frågan om hans behörighet tll undersökning vid domstol hänskjuta ? Hade någonting förödmjus kande legat häruti? Nej visserligen icke. Ett RiksStånd frångår ju ofta, i de vigtigaste allmänna frägor, förut fattade beslut, på ett annat stånds inbjudning; hvarföre skulle det då icke kunna göra det äfven på grund af en laglig bevisning? Au ödmjuka sig inför sanningen och lagen utgör ju allas pligt, och kan således jeke blifva någons förödmjukelse, i synnerhet icke i jemförelse med vidhållandet af en olaglighet. Detta senare har också icke Bonde-Ståvdet gjort; felet tillfaller i viss grad v. Zveigbergk sjelf, som icke försökte den nu omnämda utvägen till rattelse.