Aftonbladet – 21 mars 1834, sida 2

j l I Weners ansökning om nedsättning i Gustafs stads gevärsfaktori till salpeterfondsa afskrifvas, yttrade sig. Anders Danielsson: Utskottets skäl att tillstyrka en afskrifning af 55,500 R:dr B:ko äro så ytliga, alt talaren ej kunde tillbakahålla sin förundran deröfver. Man borde väl hafva fåvt veta af hvad orsak bristande betalningsförmåga uppståit vid eninrättning, hvarpå staten så mycket bekostat, äfvensom om faktori-förvaltningen är riktigt granskad, och inga anledningar finnas till ansvar för styrelsen o, s. v. Talaren citerade åtskilliga Kongl. bref till Utskoitets rättelse i denna fråga, hvilka bevisa att Krigskollegium äålegat eftersynen, och attBvederbörlig borgen finnes för de lån faktorierna erhålla m. m. Utskottsledamoten får ej sky vidfyftigheten af en utredniog, som grundlagen onom ålägger. Statsutskottets koapphaändiga behandlingssätt af saken föranledde talaren att yrka återem!sso Insulin förenade sig med Anders Danielssons Statsutskottets betänkande syntes honom allt för knapphändigt. I vissa frågor är detia utskott alltför sparsamt, 1 andra åter slumpar de: I med afskrifningar och anslag. — Många hördes förena sig 1 o i Kandet atermed A. Danielsson och insulin. — remitterades. Vidare företogs Statsutskotteis betaänsande N:o 13 angående eftergiit af et Danaar! tull Piteå stad. Anders Daniecfsson vtat stat Fågan arv ar om 300 fdr, som aldvig tulhört staten. Genom eo sådan lumpen suvnna förbaätras ej dvss inkomster. Piteå stad är i många afreenden miudre vol lottad. Ean tillstyrkte bifll. Strindlund: Has skulle visst ej tveka att bifalla fråcen, i betraktande af blott swomacs storhet. en då han tog värmare nets om Är , har hans mening haärutinnan fått en annan Salning, — 1 En enka 1 Piteå hade nemligen tll ome sina fosterbarn muntligen testamenterat sin lilla förmöser bet, ö och Ridhus-Röten hade äfvenledes nt detta dragit alt i antestamente. Kronoåklagarn hade emolic saken för Svea Holrätt, som fö seende till vissa fel i: formen, enxkans yttrade ej kunde anses innefatta egenskap af murntlig iestamente; och när derjemte, inom föreskrifven tid, inga arfvingar efter henne sig anmält, skulle exkans qvariåtenskap som Dinsar! ullfalla krovan. Högsta domstolen stadfäste denna dom, men Kongl. Maj:t förklarade s:g tillika vilja framgent i näder meddela yttrande, hurvida sökaondernas anhällan om efteroift al gunst och nåde utaf KRronens rätt till ifråsavarande qvarlåtenskap kuvd-: den beviljas. — 1930 pröfrvades ansökningen afven i denna del, men vardt afslagen. -—Talen todde nu, alt de omnämde barnen bade kuon: få remiss på sin ansökan till R. S. som Pitzå stad. Då hade man blifvit i tillf le att ömma för några cuskiltas hia så väl måhända torftiga beligerhet 35 nn ansåg han ingen anledning för handen vara att till Piteå skänka detta Danazarf. Behöfde staden något understöd af allmänna medel, det kunde bli en särskilt fråga, m. m. Rutberg m fl. talade för bifall tll utskottets belänkande. — Som tankarne förmärktes vara deiade, anställdes votering, hvarigenom betänkandet ogillades. Nu följde samma Utskotts utlåtande N:o 14, i anledning af arrendatorns af Svartsjö kungsgård, f. d. arendet, och hvilken anhållan Statsutskottet afstyrkt. Svanberg hade inlemnat ett skriftligt arförande, deri ban pa uppgifne skäl yrkadesafslag å Utskottsbetänkandet, och tillstyrkte den begärda arrendeundsättnivgen. Insulin: Svanbergs åsigt är visserligen ganska liberal, och det måhända af stora anledningar, men prejudikatet af afskrifningar är betänkligt och högst vådligt. Han trodde Utskottet hafva skäl för sitt utlåtande. Jan Bengtsson från Westernorrland tillkännagaf, att åtskillige dokumenter skulle såkerligen ännu kunna förees, hvilka talade för den sökta arrende nedsättningen, och på det sådana må kunna hinna alt presteras, trodde han, att ståndet rättvisligen kunde återremittera utlåtande:. AA Toa Pounsslaan AaeRh flova föranada Ir med