Aftonbladet – 20 mars 1834, sida 3

trängtän bemästrar ig åter sjär !en: allt herrligt öch ljuft, som den nyss erfarit, blir er dröm, och stycket slutar med de skarpa ackorder, hvilka beteckna det kraftfulla hjertats otillfredsställda sVing!an. Nu återkomma dessa bilder. Adacn molto : auyder återkomsten af lugn och frid, ch själen uppsvingar sig slutligen i Åndante modersto 3 232 Ddur, till regionerna af en mild och jaf glädje, sont än höjer sig med värma, äv förlorar sig i dem aningen, act den sanna tillfredsställel-en ännw icke är hunnenTempo orimo återkommer, men med mera styrka. Tonarten förändras till G-dur, och en ny källa öppnas för det längtande hjertat. Sedan musiken här Dlifvit mycket stack, återföres den småmngom till uttrycket af en laga glädje. Höost genialiskt förer den store mistaren os; nu genom Allegro Vivace 3. Adagio 2 ull Allegro assai Ddur, som uttrycker den äntist fuaunonra bilden af en sann glädje. Så är då äntligen det längtande bierts uppfylld; kallan til den sanna glädjen niskans bröst. Omvexlande toner gå of och ans till dess alla blåsinstrumenterne instämma iett högt jubel. Plötsligt afbrytes detta; den stexräde kraften iörlamas.. Den söker väl att åter Kifva sig genonr tempo primo, raen förgifves. Nu uttrycktes det be dragna hjertats smärta genom Presto 3. Helt och hållet en bild af en själ, som länge kömpat mot ö-det, och nu äntligen ser sig öfvervunnen, nära förÖnskar I men— il tviflan, färdig att duka under för händelsernas makt. Se, då ljuder från de högre regioner, lik rösten af en räddande Genius, recitativet: WNej, vänner! ej mer dessa toner! Låtom oss höja dem, som äro glada! — — —