Aftonbladet – 19 mars 1834, sida 2

i I sonal och instruktion, 1 förväg Opinera. Visserligen äro Komitger stundom en trollstaf, hvarigenom vatten framkallas ur klippan; men de äro ock understundom en kanal, som leder till glömskans flod. Allt beror här på valet af personer, och då nu den ifrågavarande Komiteen skall fullgöra ett Ständernas uppdrag, synes det icke vara ur sin ordning att Ständerna sjelfve välja de personer, hvilka, i en för hela fosterlandet maktpåliggande angelägenhet, äro deras representanter. Må derföre t. ex. den opinions-nämd, som framdeles skall utkoras, äfven få sig uppdraget att atvälja ett, ju inskränktare !) desto bättre, antal af laggranskare. Vi förutsätta nemligen, hvad den sakkunnige knappt lärer jäfva, att LagkKomiteens förslag, med dess många förtjenster, dock ieke utam flere väsendtiiga modifikationer bör tilf gällande lag antagas. Vi anse ock obestridligt, att ie deremoi gjorde anmärkningar at embetsmyndigheter och enskilte förtjena att tagas i noggrant öfvervägarde, och att särskilt Högsta Domstolens 2) granskning, som kostat så mycken tid och arbete, påkallar i så mycket högre grad en detaljerad uppmärksamhet, som hvarken LagKomitgen, oss veterligen, eller allmänheten haft tillfälle deraf taga kännedom. En ganska mödosam forskning skulle således, i fall man, som vederbör, vill gå samvetsgrant till väga, oundgängligen erfordras, för att, å alla sidor, och i alla ämnen, pröfva skålen mot och med, samt behålla hvad dugligast är. Men vi hafve ännu en annan ganska vigtig Lag, nemligen KyrkoLagen, hvartill en Komitd redan för sex år sedan (1828) från tryeket utgifvit sitt förslag, som blifvit till allas granskning utstäldt, och som man allmänligen trodde, skulle under denna Riksdag komma under diskussion. Som man berättat, skall en ny Komite vara af Reg. förordnad. för att i den upplöstas ställe granska förslaget jeme anmärkningarne, men om man af vissa yttre tecken, säsom deraf att en Ledamot är död, en annan vistas 60 mil från hufvudstaden, de fleste öfriga jem—te Sekreteraren äro upptagna af Riksdagen, får sluta till Komitdens verksamhet, så synes det välicke vara rum för särdeles stor förhoppning, att de behöfliga reformerna i den dels invecklade, dels för tidehvarfvet otjenliga kyrkoförfattningen skola under nu pågående Riksdag kuona komma under öfverlaggning. Fast hellre tycker man sig har, som i mycket annat, finna en viss benägenhet att tilt framliden uppskjuta de för närvarande ögonblick mest påkallade förbättringar, och en viss skygghet att beträda de nyttiga reformernas belöningsrika bana. j Skall saken stanna vid de tomma formaliteter, som nu, liksom för blotta afsigten skull, att ej synas hafva gjort intet, blifvit vidtagna, så är det utan allt tvifvel, att hela den behöfliga förbättringen bortdör redan i sin födelsestund, — en Komitd, ett förslag och åter en Komite. Vi öfverlemna åt hvarje sakkunnig i allmänhet, och det Högvördiga Ståndet ?) isynnerhet att afgöra, om man genom denna behandling af en för Svenska Kyrkan så vigtig angelögenhet, uppfyllt tidehvarfvets billiga kraf? Eller synes det icke temligen påtagligt, att då redan för 98 år sedan (1736) en Kyrkolag ansågs nödig och ett förslag dertill utgafs, efter ett helt sekels pålappning af nya klutar på den gamla klädnaden, en ny borde hunnit förfärdigas, åtminstone så till vida, att den kunnat underkastas de sammanträdande NationalRepresentanternas pröfning? Vi finna alltför väl, att så föga saken vid Riksdagens början var förberedd, kunde förslaget icke föreläggas Ständerna. Men om dock en Komites mellankommande arbete skulle anses af nöden, så finna vi det största skäl deruti, att en sådan Ko-: 1) I den nya Psalmboken hafva vi ett träffande exempel, alt ej antalet bidrager till ett lyckligt resultat. Hade icke Wallin ensam öfvertagit arbetet, skulle Svenska uppbyggelsen af de herrliga sångerna. Svea HofRätt lärer ej heller underlåta att 8e allmänheten del af sina utarbetade anmärkniogar., De båda andra HofRätterna hafva redan för 7 år sedan deri föregått med godt exempel, men då Göta och Skånska Hof-Rätternas betänkanden äro tryckta ett år senare än Lagförslaget. Återstår ännu att i de delar, som anses nödiga, jemka det senare efter de förra. LA Å 3)I PresteStåndet bar mer än en röst höjt sig, ogillande det dröjsmål, som åter synes framskjuta Tr or Ah 2 oo ll anm Ahestämad framtid samlingen ännu saknat Så —