gingo, derofver beslutat. Vidare förekomma ålskillige bordlagde motioner, bland hvilka Herr Valeijs om resepass för goesäller, hvaröfver Hr Kusin, Linderholm, Petre och Lake yttrade sig, den senare föreslående som tillägg till motionen, att gesäller vid vite ej borde få antagas utan skvifili kontrakt, och att bety vid deras afskedande från den mästare de hit ädt, t Cckt JOrin ror olaGsinkaborde lemnas dem 3 tr vo. LON ha nn H . 201 ce ? lens eller tanbets-iadmans Oo I förekOm; rt ; Gc I rn s Ti 3 V — i 3 t fö TÅ 1 Y i r ec iolrs emMOL bvarandra i Hud N 1 1 a Och De i (oh 1 AA oCih i i n:o0: 4 randen, Hk L ? I . : ; LE ÖLEiHEEnN eri a s a rö: 1 H MR H Dit i3l HO 7 a c na I ita st 2 C vertv On 4 k 2 a At j 2 ? l : 2 1 13sulte ra Ny 1 är dj i ; oo Helledaa ch Fp j j e 1 1 V i ti MH 1 ul: HM i plera 2 A ltt HI OocQ ret ter Koncel. I ls Hadiga förslag Uli banko-ilr2e e. ss s . fd . 2 a 1 1 gardes andra gangen på bord At FÄler Ce afers emen 1 dac 1 iv 8 LAG : U r ! 2 bhbaGa NM oner, 1 Öm uu votandet f ett förslag tri allmän kommunarsag och munic tet:förfettnins, och dn andra om mrättan olor i Riket, och skola 3:ne Landtbruks an!öra de diskussioner, som, i anledning af föreföllo i Bargare-Ståvdets plenum den 4 dennes. — Hvad den förstnämde af dessa motioner beträffar, så hade vi ärnat alt deraf meddela ett sammandrag; men vid ett nirmare genomliäsande hafva vi funnit den innehålla en så träffande och helgjuten framställning ock utveckling af sitt ämne, alt vi ansett oss ej böra undanhålla läsaren något ar densamma; den lyder sålunda: Då Representanten, uppmanad af sin pligt, kastar en fördomsfri blick på det hela af vår samhälls-organism: hurudan är väl den tafla, som framställer sig för bans syn? Ser han enhet och kraft, system och konseqvens i styrelsen; ser han i representationen ett sant uttryck af national-anda och national-opinion; finner han någorstädes energisk sammanhållning, redbar kunskap om landets ställning och behof, redbarhet och vishet i öfverläggningar och beslut; mötes han af en allmän och enskilt tillfredsställelse, af belåtenhet med det närvarande, af lugn och hoppfullhet för framtiden? Hvilken ibland oss, mine Herrar, vågar inför sitt eget samvete besvara dessa frågor med ett odeladt ja; hvilken ärlig man vågar väl uppstå och inför Svenska Folket förklara, att des: klagan är till alla delar ogrundad, att styrelsen och representationen fullständigt uppfylla sin bestämmelse, att landet är så lyckligt och lugnt som det kunde eller kan blifva, att intet behöfver åtgöras till framskridande och förbättring, eller att, med ett ord, det rena medborgaresineets alla fordringar äro uppfyllde på ett sätt, som icke qvarlemnar något vigtigt föremål för dess billiga önskan. Nödgas man deremot, ehuru ogerna, erkänna, att en dunkel känsla af obelåtenhet, otillfredsställelse och olycka, samt ett derå grundadt oredigt begär efter förändring för det närvarande verkligen utgör sinnesslämningen hos större delen af nationen; så tvingas man ock derigenom till en undersökning af de orsaker, hvarifrån en sådan sinnesstämning leder sitt ursprung, och af de medel, som kunna utfinnas till desse orsakers upphäfvande. Visar det sig dervid, att den oro, som genomgår massorna. vtteret hvilar På en inre erundlöshet