Aftonbladet – 15 mars 1834, sida 3

KALELDOSKEOR En munter Irländare kom för kort tid sedan till Paris. Han tog in på Hoel de Suede (Sveuska ärdshuset) på Richelieugatan, samt efterskickade en tvätterska, att emottaga sitt linne. Hon gjorde det; men återkom snart derefter och lemnade bor nom ett stört antal Banknoter, som han vårdslös iulagt bland linnekläderna. Nu ville han gifva den ärliga flickan en hederlig belöning; men hon afslog det på ett sätt, som om sjelfva avbudet deraf hade förefallit henne förödmjukande. Nägra dagar derefs ter såg man elt bröllopp försiggå i kyrkan Si Thomas d Aquino, under ett stort tillopp åskådare. E vem var väl brudgummen, på hvars väsende man tydligen såg, att han var utlänning — och bruden, hvars blyga bållning och rörelse tycktes utvisa, att hon ej hörde till samma klass med sin älskare, men delade med honom böjelsens hela innerlighet? Jo! det var, hörde man, sedan berättelsen under hundrade små vrängningar kringflugit i den åskädande hopen, den ärliga tvätterskan, hvilken vår Irländare ansett värdig att dela sin förmögenhet och sitt öde. —