Aftonbladet – 15 mars 1834, sida 1

Article Image
och Rigiske köpmän, som till föremålets undersökning dessutom begagnade 2:ne Skeppsbyggmästare och 2:ne Engelska mekanici. Det är allmänt kändt att ångfartyget Stockholm hvarken ursprungligen byggdes eller sedermera förbyggdes och förändrades till följd af någon beställning, utan att detta skedde för min egen räkning, och slutligen i afsigt att dermed sjelf upprätta en kommunikation cmellan Stockholm och Liibeck. Vid ett sådant förhållande var det klart att jag blott afsåg ett dugligt och varaktigt, men icke för ögonen lysande arbete, hvars kostnad för mig hade blifvit onyttig. Icke dess mindre, då jag år 1832 infann mig i Läbeck med fartyget, vände sig de hugade köparne sjelfve till mig, och jag uppgjorde med dem handeln om nämde fartyg för en summa, hvarmed jag ansåg mig någorlunda belåten, ehuruväl den knappast utgjorde hälften af hvad staten betalt för ett annat långt mindre ångfartyg, Motala benämdt, som nu ligger någorstädes under betydlig! reparation. Månne de många olyckor, som händt ångfartyget Motala, och de deraf följande hinder i postgången icke också kunna haft en menlig verkan på krediten af Svenska ångmaschinerne utomlands? Jag tror det dock icke. Om den vedersakare, som jag för Motala verkstads skull så oskyldigt fått, någon gång skulle finna sig böra mildra sin beskyllning, så kunde dock den satsen insinuationsvis drifvas, att jag i alla fall åt utlänningen sålt ett dåligt ångfartyg. Härpå svaras: att jag med detta fartyg på senhösten 1831 i svårt väder personligen utgick från Dalarö med en Galeas på släp, som innehade de kända Höganäsångmaschincerne; att jag bogserade densamma ända till dess att vid Gottland uti mörka natten stormen och sjögångaen afsleto bogsertåget och skilde mig ifrån galeasen; att Stockholm, utan att det ringaste gifva sig, uthöll detta hårda prof, hbvarpå jag tillstår att Angfartyg icke böra sättas; att jag derefter med ledigt fartyg fortsatte resan till Helsingborg, der jag måste invänta åen efterblifna galeasens framkomst, hvarefter jag återvände och i Flintvännan mötte en istorm med motvind af den häftighet att sjelfva hjulhusen öfverspolades; (just den samma storm hvarföre Ångfartyget Rosen var utsatt, då det till Karlshamn måste inlöpa för att reparera), men hvaruander jag nattetid passerade Falsterbo ref, och under fortfarande svärt väder lyckligen med mitt Stockholm hitlände utan ringaste skada. Nu frågas: var detta ett dåligt Ångfartyg? eller betviflas måhända sannfärdigheten af min uppgift? Vittnen som voro med äro i lifvet. — Ännu mer: som försäljningen i Läbeck icke kunde definitift afgöras förr än Riga-intressenterne äfven sett och undersökt fartyget, hvilket äfven skedde med biträde af Skeppsbyggmästare och Engelske mekanici, så afgick jag dermed sjelf jemte en af de Läbske intressenterne på eget äfventyr till sistnämde ställe, hvarest köpet sanktionerades och betalningen följde; men Rigaboerne ville hafva assurans för återresan till Läöbeck, hvarföre de budo mig vänta 8 dagar. Jag föreslog dem genast att gifva mig assuranspremien, emot det att: jag på min risk flevererade fartyget i Libeck, hvilket antogs och tecknades på Kontraktet. Frågas, om jag sjelf hyste misstroende till fartyget, då jag för en liten assurans-premie dermed vågade person och en betydlig egendom? — Man har haft den godheten säga mig, att nuvarande ägarne låtit i någon mån förändra maschineriet ; men hvarken vyct jag, om detta skett till gagn eller tvertom, icke heller huru detsamma och fartyget blifvit skött, sedan jag lemnade det; hvad jag vet och kan bevisa är, att det först anförtroddes åt 2:ne maschinister, som medförde en ankare Rum i maschinrummet — cn betydelsefull omständighet! Om under loppet af år 1832 något af maschinen gått sönder, måtte det väl icke läggas mig till last, som förat så tillräckligt pröfvat densamma. Sedermera har jag dock af ett bref fran Lubeck vid slutet af sistlidet år erfarit, att fartyget reguliert fullgjort sina Riga-resor för år 1833 och detta på sina 72 timmar hvardera. Underliga äro de begrepp, som många personer med anspråk på tanke-förmåga hysa om ångmaschiner, kanske också blott låtsa att hysa, hvarpå ibland icke så oklara bevis framskymta. De fordra nemligen, att ångmaschiner. ovilkorligen skola vara fritagne från att gå sönder, men glömma huru mycket dervid ankommer på skötseln och åt hvilka personer densamma här i landet ofta måste anförtros, äfvensorm huru opåriäknelig styrkan hos det smidda Svenska jernet är. De glömma att ett så vanligt och enkelt föremål, som ett fordon med sina dragare, det må vara så starkt och godt och vackert som helst, förderfvas och förstöres i en vårdslös och okunnig körsväns och skötares hand; men de vilja att den komplikerade och ömtåliga ångmaschinen, som fordrar en beständig ansträngning af ögon, öron och känsel, samt en oförmörkad eftertanka hos maschinisten, skall emotstå hvarje prof, på hvilket försumligheten kan sätta den. Visserligen gifvas maschinister som äro sin plats vuxne, — fastän just icke i Sverge, — men jag kan tryggt påstå, att -10:delar af obehagligheterne och uppehållen genom söndergångne pjeser på de af mig gjorde maschiner härrörtffrån okunnighet eller bristande uppmärksamhet, jemte nyssnämde opålitlighet hos smidt jern. Lyckligtvis hafva tillfällieheterne varit fi, och allmänheten känner dem deribland, som vållat uppehåll: Ångfartyget Norrköping är det enda, på hvars maschineri under Ioppet af ett helt år något icke förekommit att lagas. Hyad jag här yttrat afser blott de från min verkstad utgångne maschiner. Om flera lagningar på Rosen och en på Sjöhästen, har jag blifvit tillitad, hvilket jag ingalunda nämner i afsigt att förklena, utan blott för att erinra, alt pjeser der kunna gå sönder likasom hos mig, I detta ämne vill jag sluteligen, till deras underrättelse, som tro på absolut fullkomlighet och uthållighet i utländska maschinerier, anföra, att den Ryska ilerkules ingen gång varit här, utgn att tillita mig om reparation, äfvemså Isehora och Neva Transpert, som hvardera gjort ett besök, samt det Engelska ångfartyget Comet, som 2:ne gånger varit här. Motionären har sagt att mina arbeten äro vida Bader Motala verkstads. — Må ans eget medvetande sä

15 mars 1834, sida 1

Thumbnail