hurt RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Plenum på Riddarhuset Tisdagen den:11 Mears. Efter Protokolis-justeringen förekom först en kort öfverliganing, i anledning af Grefve von Fersens i förra plenum väckta motion, i afseende på den ordning som borde äga rum 1 föredragningen af cet Kongl. förslaget vil Banklag samt 63 och 72 35. Regeringsformen. Fribevre Fredrik Boije erinrade om den princip, som vid denna Riksdag gjort sig gällande: att bushålla; men den bästa hushällniog af alla, vore att hushålla med tiden, och då Frwih. i alla fall föru!såg, att man icke utan votering kunde komma till något slut, så yrkade han att denna votering så godt först som sist företoges. Detta ansåg Grefve Cronhjelm skulle upphäfva all prinep för lagstiftande törsamlingars sammanvaro. Stod det nu så till med RB. och A., att hvar och en inträdde i huset med en på förhand bestämd öfvertygelse, så finge man i tidningarna blott lisa voteriogs-propositionerna för hvarje dag. Hr von Heijne trodde lika med Frih. Boije, att de flesta af Adelns ledamöter redan hade fattat sitt beslut om 72 4.; men det intresserade honom och många andra att jemväl höra motiverna, och han anhöll derföre att diskussionen måtte få fortgå. Siuteligen öfverenskom Ståndet att 63 och 72 545. skulle få företagas, innan frågan om Banklagens remitterande, Hörefter föredrogs den nya redaktionen af 63 5., mot hvilken Hr Rosenquist af ÄÅkershult uppsteg. Grundlagen, sade han, vore ett kontrakt emellan de båda statsmakterna, och hvarje folk, ömt om sina rättigheter, borde vara varsamt att icke rubba det. Folket hade Riksdag efter Riksdag gjort koncessioner åt regeringen, som icke varit motsvarade af andra från regeringens sida, så att Grundlagen nu vore lik ett lappadt täcke, på hvilket man kvappt mera igenkänner färgen, och förklarade, det han icke insåg någon nytta af 63 och 72 55:s antagande, dock skulle det fägna hunom att blifva upplyst om sitt misstag af andra talare. Af dessa skäl förklarade han sig ämna yrka votering i alla grundlagsfrågor och alla anslagsfrågor vid denna Riksdag. Grefyve Cronhjelm ansåg det innebära en så gifven nytta att öfverflytta kreditiverna från Banken vill RiksgäldsKontoret, att han ej förstod det tvifvel, den vise Talaren deremot framställt. Han fästade sig för öfrigt vid uttrycket korcessioner, som den siste Talaren yttrat, ett uttryck som han icke ville skulle stå i protokollet. Grefven kunde nemligen icke medgifva, att den andra statsmakten kan göra några koncessioner åt Svenska Folket, emedan alla de rättigheter Regeringen äger bar hon fått af detta Folks De nu i ifrågavarande grundlagsförändringar innefattade således icke heller någon rubbning af ett ingånget kontrakt. Friberre Kantzou förenade sig med Grefve Croohjelm. Hr Rosenquist — återtog ordet med en fråga, huruvida Rikets Ständer då, i Grefve Cronhjelms mening, vid 1812 års Riksdag blott hade bortlånat indragningsmakter, som Regeringen ännu icke hade lemnat tillbaka, eftersom det icke finge kallas en koncession. Nägra Ledamöter sökte nu afstyrka Hr Rosenquist ifrån begäran om votering. Er Cederschöld erinrade honom, huru han vid sista? Riksdagen stundom ensam begärt votering, nan att sjell sedan deltaga deruti, och andra sökte öfvertyga honom, att hans nvej skulle bli ensamt, hvartll man i AT rm