Aftonbladet – 8 mars 1834, sida 1

TTR EN SED TE SINE PR KON RN VINET ET ST RNE MP NRTDS ET ENDA del af Franska närngarna, den stigande kunskapen om bergsbruket, den riktning som kapitalerne tyckas taga dit, och de fördelar jernvägarne lofva densamma, att det är skäl låta Fransmännen hetala denna nödvändighetsvara med dubbelt så mycket, som England kunde sälja den för. I öfrigt innehåller förslaget visserligen en syftning till friare handels-förhållanden med främmande nationer, och ibiand annat, en utförsels-tillåtelse för Lyons råsilke, som kauske kommer att af åtskillige begagnas; men mycket återstår ännu, för att Frankrikes ekonomiska system kan sägas närma sig till det mål, som ålokheten synes utvisa för nationernas inbördes handels-förhållanden. En intressant jemförelse emellan prisen på lifsförnödenheter i England och Frankrike, läses i ett Engelskt tidningsblad. Hvetemjölets pris t. ex. i Eondon står 72 procent dyrare än i Paris, och det är öfverallt i Frankrike vida lägre än i hufvudstaden, då deremot Englands landtpriser icke hafva sådant missförhållande till Lonadonerprisen. Arbetslönerna i Frankrike hafva deremot varit 1 jemnt stigande under dessa sednare åren, då jemngoda skördar erbjudit arbetande klasserna lättad utkomst: ett förhållande som erfarenheten visar alltid i allmänhet äger rum, emedan en hvar under sådane förhoppningar ökar sin arbetsstyrka och arbetaren då, mer än vanligt, söker göra sig oberoende, eller som man kallar till sin egea, ingå giftermål, m. m. Den slutsats, af allt detta måste dragas, är: att Englands styrka och rikedom således ännu äger ett vidöppet fält för sig, som få torde hafva tillräckligt bemärkt. Man hör så ofta omtalas, att kontinentens industri skulle kunna i framtiden tillintetgöra Englands; men då man nu ser det missförhållande, hvarunder detta sednarce lands b-dustri arbetar, och derjemte betraktar den kraft, som rikedomen på stenkol erbjuder, finner man lätt: att spanmilslagarnes förändrande i England är det medel hvarigenom England i elt ögonblick, och när det behagar, ger sin industri en öfvervigt öfver kontinentens, som nästan kunde hota dennas med en långvarig tränsjuka. Att England, genom en sådan förändring, på en gång framkallar välstånd och trefnad inom sin nu i uselhet stadda arbetsklass, är äfven tydligt; och man kan sålunda med full visshet antaga, att detta rike ännu äger alltför stora resurser för att hafva, såsom somliga tro, hunnit höjden af makt, rikedom och inflytelse. Engelska tidningarna beklaga sig väl öfver ofullständigheten i den form, hvari SkattkammarKanslern vid detta årets Parlaments-session framställt sin budget; men resultaterna deraf äro icke af beskaffenhet att kunna öfverklagas. På 3 är, är Engelska skatternas totalbelopp minskadt med 3 millioner Pund St. (nära 40 millioner Svenskt Banko), och årsuppbördens öfverskotter på vissa statsinkomster, som i England till största delen äro af natur, att cj kunna så noga bestämmas vid sjelfva förslagsberäkningen, hade ändå uppgätt till 2 millioner L., som nu bildade eu disponibei tillgång. Handeln på China, som nu i April månad blir frigifven, ansågs med visshet bereda en mycket större statsinkomst än förut, och omkring 10 proceuts ökning deri kunde antagas såsom säker, och Goo,ooo L. mer anses blott på denna väg kunna inbringas i skattkammaren. Upptagandet af ett lån stort 20 millioner L. föreslås; hvarigenom, då 800,000 L. borde beräknas till konsoliderad fond för detsamma, ärliga öfverskottet kunde beräknas blifva 1,S00,000 L. Deraf föreslår SkattkammarKanslern att använda 1,200,000 L. till afskaffande af hus-skatter: en ojemn fördelad, och i England mycket förhatad grundskatt. Man invänder väl, att fönsterskatten är af samma natur, uppbäres på samma sätt och borde på samma gång försvinna; men sådant medgifva ej budgetens fordringar. Inom 4 år ser England sig lindradt från 4,535,000 L. i stående skatter, af de 47 millioner L. detta iand förut utbetalte, eller ungefär 10 procent. Öss undrar, när vi cn gång få se, under ett Riksdags-lustrum, 10 proccnts minskning i våra 20 millioners!