Aftonbladet – 6 mars 1834, sida 2

troll uti Domkapitlets senare undersökning öfver rättvisan af den dom, som Teologiska fakultet en redan lemnat öfver samma persons kunskaper. Men utom denna Akademiska prestexamen är, om jag j bedrager mig, prestkandidaten skyldig att undergå en inträdesexamen i Teologiska fakulteten, hvars vidd jag likväl icke känner, hvartill slutligen lärer komma, så framt jag deröfver bör tro en offentlig handling, ett idkeligt examinerande, anstäldt af ända till Docenterne inom Teologiska fakulteten med dem, hvilka egna sig åt den presterlig a banan. Det eviga examinerandet vid : våra Universiteter liknar prohibitivsystemet i staten. Man visiterar folks hufvuden för att undersöka deras kunskaper, såsom man visiterar folks koffertar för att eflersöka förbudet gods. Att ett sådant oupphörligt ransakande efter kunskaper hos en ung man vid hvarje studium af hans litterära bana är det mest afskräckande af allt, måtte lätt inses, och att det alideles — hvar det drifves till en sådan höjd — ej blott skall nedslå hans mod, utan äfven afleda honom till vägar, der micdre binder möta, kan således lätt förklaras. Derföre har man ock alltid sett verkan af dylika regleringar vara den, att kunskaperne blifvit sällsyntare 1 samma mån som examinerandet blifvit ökadt eller skärpt. Då vu härtill kommer för ifrågavarande fall, att de förmåner prestkandidaten förväntar s:g till lön för dessa fortsatta studier, om hvilkas nytta han icke så Jätt öfvertygar sig, jemförelsevis med de mera användbara, hvarifi än han förhindras, och till ersättning för dessa förnyade förödmjuke Iser, icke ära de mest lysande, såsom förhållaodet verkligen är i Luvods stift, så har man, såsom det synes mig, gåtan i det närmaste upplöst. Mähända bör manv icke härvid förbisa en olägenhet, som vidlåder alla våra examensinrällningar. Detta system, tillämpadt af förståndiga män, förlorar visserligen betydligt i skadlighet. Faller det deremot 1: händerna på personer, som vilja visa sitt nit, derigeuom at de öfverduifva det onda, som redan ligger i sjelfva examineriogspilncipen, så finnes det knappast någon despotism på jorden, som san leda till den förnedring som denna. Ty af all despotism den öfver den fria anden, den som mest förnedrar mecniskan. Huru allt iikväl i ett sådant system är öfverlemnadt åt tillfälligheten, ligger för alias ögon. Fordringarna kunna icke genom en författnivg bestämmas, De bestämmas af examinatorn sjelf ej blott för en lingre tid, men för året, för terminen, och de kunna, om ban vill, bestämmas för dagen, ja till och med ör den examinerade personen. Nägon kontroll är bär icke möjlig, den måste ligga ej blott i examinatores hedersaänsla, i hans först ånd, i hans omdömesgåfva, 1 hans frihet från passioner och fifanga, samt i i hela upphöjningen öfver personliga för hållande nn. Det ligger således i något som icke finnes hos menniskan, nemligen i en förenad fullkomlighet 1 omdömesgåfva och karakter; och på denna fullkomlighet, mnärkom det, beror den högsta rättvisan inom det ömtåligaste slägtet på jorden, ynglingarnes ädla slagte. Afven den finaste nyaus 1 orältvisa märkes af dessa retliga sinnen, och känslan deraf, ehuru obetydlig den än må synas, är som ytupningen af ett gift, hvaraf blott en droppe är tillräcklig att åstadkomma en sjukdom. På begäran meddelas här nedan ett anförande i Borgarestaändet af Hr Helsiogius. angående branvins