Aftonbladet – 5 mars 1834, sida 3

VÄ VO Ön Mmm MM — HV MK Mt —! AE ES AA JV nn nn ——— LL AA op VE MR VA et DUE pit, ACIS INKOM mil och dels blifvit begärde på bordet; i anledning af remissen af Hr Lakes motion rörande real:sation, föreföll en diskussion, deruti Arr Helsingius, Winberg, Hemberg, Wern, Wijkman, Eckerman och Halling deltogo. Hr Helsingius uppläste ett sakrikt anförande, deruti han upptog och vederlade hvad af Her Langenberg och Lake blifvit sagsdt emot verkställandet af myntbestämningen på nu föreslaget sät:; besvarade hvad af Hr Santesson uti detta ämne bhfvit anfördt, och utvecklade motiverne, hvarföre talaren ej ansåg Banken behöfva frukta för tillgång per cassa vid öppnandet af dess lucka till silfver utvexling. — Hr MTVinberg ansåg det för ett gäckeri med Konungens, nationens och föregående Stinders förhoppningar, om realisationen ej nu verkstäldes; — för egen del skulle han ej vilja inträda i kretsen af sina kommittenter med det förklarande, att ingenting dervid blifvit vidgjordt; — det vore sagdt att 360,000 Rdr i silfver fattades uti den fastställde proportion af 5 till 8; — för att fylla denna brist, företedde sig 2me utvägar: antingen att anskalfa det felande beloppet i silfver, eller attindrazsa en motsvarande summa af vexel-bankao-sedlar, för sin del hade talaren ingenting emot det förra alternativet, blott det ej verkställdes genom upptagande af lin; antogs deremot det enare. så hänviste han till sio motion om utgifvande af Lånebanko-sedlar med 2 proc. löpande ränta, då vexelbanko-sedlarne af sig sjelfva skulle komma att indragas. — Hv Hemberg uppläste ett anförande, deruti han yrkade realisations verkställande. — Hr Vern kom här emellan med en uti en vid sista plenum anmäld motion, deruti han ansåg Bankens vacklande ställning härröra från dess egenskap att vara en statsanstait: — ville att den skulle öfverlåtas till enskilte personers industriella verksamhet; — yrkade att de åtgärder, som vidtogos, borde i första rummet afse sådant, och att derföre Bankens hela lånerörelse borde upphöra. — Hr ZV7jtman trodde: att Ständerne ej kundz, utan att blottställa sig för rättvisa förebråelser, frångå, hvad de en gång beslutat; — realisationen borde verkställas efter den fastställda numerären af 128 skillingar; — ansågrealisationen ej vara annat än en Benkens konkurs; ett ackord med dess kreditorer; — om någon högre utvexlingsgrund, än 120 sk. antoges, ansåg han det: vara detsamma, som, för att upplysa förhållandet med ett exempel, om en enskilt man sammankal-: lade sine kreditorer och begärde ackord med den, under tillkännagifvande att han kunde betala 50 pro-cent, men erbjöd dem. 40; — lika litet som ensiilte kunde vara belåtna med sådant, kunde Bans kens Kreditorer antaga annan utvexling än efter 128 sk. Hr Helsingius anmärkte mot Hr Werns motion, att det vore en ren omöjlighet, att på privata öfverlåta en så vidlyftig lånerörelse som Bankens; hvarföre han ansåg den derom gjorda frarrställning ej annorlunda kunna äga rum, än som en; önskan för framtiden. Hr Eckerman ansåg Hi Werns ifrågavarande motion ej nu böra förekomma. till ventilering; begärde att den måtte hvila på bor! det. Hr Halling hoppades att de om myntbestämningen vid sista Riksdag stiftade lagar måtte hållas: i helgd; en af de hufvudsakligaste bland. dem var: den, som stadgade, att myntbestämningen ej skulle. verkställas förr, än proportionen. af 5 till 8 hade inträdt; sedermera har uppgifvits atwt en brist i denna proportion uppstått; man har ansett detta för: en småsak, som ej borde uppehålla verkställigheten: af realisationen; man har uppgifvit att denna brist? vore mindre, med supposition, att, under de sista 50 åren, en mängd Bankosedlar förkommit; men skulle Ständerna förändra de vid sista Riksdag gifna stadganden om minimum af Bankens metallvaluta vid sifverutvexlingens början, så ansåg talaren sådant visserligen ej bidraga att stärka Bankens kredit, och trodde att en sådan inskränkning ej bor-. de äga rum. Enklaste sättet att ernå den fö-. reskrifna — proportion, vore att Banken i för-; hållande till densamma, inskränkte eller indrog . sin utelöpande sedelstock; men än mera återstod. dock som behöfligt, för att stärka tron på realisa— tion: dertill bidrog, om Banken hädanefter ensam ; fick disponera hela sin inkomst; det vore ej värdigt ett land, att söka stöd för sina utgifter i Bankens, inkomster. Ytterligare erfordrades, på det Banken måtte bibehålla förtroendet, att densamma förvaltades på ett mindre kostbart sätt: ealigt de under. rättelser handlingarne meddela, kostar Bankens administration för närvarande en summa. af 100,000 Rdr i silfver). Talaren yttrade slutligen, att han