Aftonbladet – 1 mars 1834, sida 3

(ur en Engelsk Ollicers berättelse.) I Maj 1833 var jag i Konstantinopel. Då jag fick veta, att Ihrahim Pascha med sina Araber tagit sitt högqvarter i Kiutahia, Natoliens hufvudstad, så afreste jag dit, för att besöka honorm, sedan jag först skaffat miz en storherrlig firman, hvarigenom min resa skulle beryggas. En stor rundtomkring tillsluten kak förde oss till Modena på Asiatiska ku sten. Här fingo vi hästar till Brussa, dit vi anlände, efter en 15 mils resa, genom et bergiot med vinrankaor och mulbergsträn beväxt land. Vi stadnade öfver na ten i Jenika!e; en gammalt Turk mottog mig gastfritt, utan att jag derföre fick betaia honom; föliande morgon skaffade Agan mig nya bhastar. Ifrån Jenikale till Damalish, och devifrån vill Kiotahia förändrar trakten sitt utseendeg iordmånen är likväl fruktbar och väl odlad. I trakten af Kintahia redo vi vilse; då natten var i annalkande 2jorde vi halt I en liten by. Vår Euvopeiska drag! öfverraskade invånarne. Alla strömmade vill, för att se min aftonmållid; men ingen enda af åskådarne aflaäosnade sig från denna stilihet och allvarsamma högtidlighet, som äro detta folk medfödda. Turkarne äro, mer än någon annan Europeisk nation. begåfvade med en viss värdighet; avtinsen de tillhöra ett högre eller lägre stånd, äza de en särdeles lätthet att skicka sig, som man hos oss endast finner bland de förnämsta samhällsklasserna, Sex mil ifrån Kiutahia ligger ett litet minervalbad, i hvars 2rannskap man finner omkrinz tolf hus. I de förnämsta af dem bodde Ibrahim jemte sin storamirval Osman Bey, Chefen för sitt rytteri Nadir B-v, och en del af sin Hfvakt. Vid min ankomst adresserade jag mig till den senare af dessa, och sade, att jag var ingelsk officer, och kom just pu från Konstantinopel, för att göra Hans Höghet min uppvaktning. Under det jag kladde mig, avmälte Nadir mig hos sim Herre, som genast emottog mig. I ett litet mörkt rum, hvars golf var belagdt med utnötta tapeter, fann jag Orientens hjelte, sittande på en låg O:toman, han som kommit Sultan att darra i sin bhufvudstad och hvars segrar sysselsatte alla Europas kabinetter. Ibrahim är en fetlagd man af medelmåttig storlek, med en, visserligen icke intasande, men uttrycksfull ansigtsbildning. Han var enkelt klädd, evligt landets sed, och utan alla prydvader Han emottog mig på ett förekommande sätt, bjöd mig sätta mig ner, och började förmedelst sina bida Beyer ett samtal på Fransyska. Under deta utvecklade han mycken skarpsynthet och observationsförmåga, och en oförställd bitterhet emot Ryssarna, hvilkas dödsfiende han kallade sg, hvarvid han tillade, att han, vid det första skott, som lossades under ett allmänt krig i Europa, skule marschera emot dem med 100,000 man, för att för— drifva dem ur Åsier, emedan: han svurit, att personligen slåss emot dem ända till sitt 6o:de år. Ibrahim är an endast 45 år gammal. Om Sultanen och dess truppar talade han endast med förakt, hvarvid han påstod, att, om de antlra makterna icke intervenerat, skulle han, Ryssarna till trots, nu ha varit i Konstäntinopel, hvarest folxet med längtan afbidat hans ankomst. Fans båda herrskande passioner äro kriget och friheten (2) Då jag talade om hans segrar, svarade han, Detta är ingenting mot hvad jag :ärnar göra, innan jag sticker sabeln i skidan. Jag har soldater nog för mina planer; det saknas mig. endast vapen. Han gjorde mig sedan åtskilliga frågor om de IEurvopeiska makternas afsigter, i anseende till Ryssarnes vistande vid Bosf-ren. Tror Ni väl, sade han, att man inser hela vigten deraf? Ryssarne ha i detta hänseende uppfört sig som ganska skickliga dipiomater; jag tviflar på, att de äro okloka nog, att öfverge sin nu varande ställning. Huru än dermed må vara, så hyser hvar och en den: moraliska öfvertygelse, att kriget, förr eller senare, är ourdvikligt. Ryssland väcker redan misstroende; dess anspråk måste slutligen förmå de andra makterna att förödmjuka det. Ryska kabinettet kan ej vara okunnigt om den afvund det väcker; det måste inse dev oundgangliga följden af den ställning hvari det satt sig. Det ligger sålunda i dess. intresse att börja kriget, så snart det är tilräckligt vrusvadt. Innan Frankrike och England hunnit samla sina: härar, kan Byssland ha verkställt Konstantinopels eröfring, och om det en gång är fullkomlig herre öfver Bosforen, så blir det nästan omöjligt att förjaga det demfiån. Men hvad som än må hända, så inFr sv En förkortning af denna intressanta berättel e