Linköping d. 26 Febr. En, såsom skicklig, driftig och redlig ansedd man, Kronoljerdingsmannen i Östra distriktet af Gullbergs Härad, Lars Lars:on i Härna Vr. Klosters S:n tillika med Rusthållaren Anders Svensson derstädes, äfven kand för en stilla och beskedlig man, funno den 17 dennes, och midt 1 mörka natten, sin graf 1 sjön Roxen. AF tjenstenit hade Larsson jemte sin dräng och Svensson om aftonen nämde dag begifvit sig öfver sjön till Stiernorps skogsbygd, i afsigt att ertappa åverkare å skogslotter af den nyligen förut försälda Onssörjs allmänning, emedan Larsson sagt sig äga tammeligen säkra anledningar alt åverkan der förehades. Likväl och sedan desse personer vid Brinks hemman i Stiernorps S:n mött 3:ne af sina grannar i Härna, fortsattes icke resan vidare utan vände de om på hemväg i grannanes sällskap. Under farten tyckte sig Larssons drävg finna att havs husbonde, som åkte förut, höll för nära åt Motala ströms utlopp vid Kongsbro och sökte göra honom derpå uppmärksam, Men Larsson, troende sig hålla rätta vägen, skall, som det säges, hafva yttrat till sin dräng, är du rädd så åk bos de andia, hvilket denne icke låtit säga sig lvå gånger. Sedan Larsson och Anders Svensson på sädant sätt skilde sig från sitt ressallskap, som höll den säkrare vagen, och mörkret icke tillät dem skönja hvilken kosa som togs, värmade de sig sålunda allt mera dena af stor mvädret uvder de förra dagarvue försvagade ren vid strömfåran och omkomma slutligen. Hustru och 3 små barn efteriemnar Larsson och Anders Sveusson hustru och 2:ne minderåriga barn. Samma dag körde en Bonddräng ned med Jass och hasiar på Norrby sjön nägot öfver en mil ofvan om Roxen, och druvknade. Liken hav man ej änvua kuaonat påträlfa. Samma förbällande säges äga rum med Larssons och Anders Svenssons la. ATS MENT SK ETT UEDETRAA JR Sr Sas RR OSTAR TILSV INRE