följande ymnigarö? åren har man lika lifet rönt enskilta spekulationens förm änliga yerkan till spanmälsprisernes upprättnällande. Spekulationer svar hofvudsakligen gått derpå ut, att om hösten, under allmo xens förlägenhet avt afbörda sina Kronoutskylder, preja till sig dess spanmål för vyrakpriser, för att sedan framåt våren och sommaren låta honom aterköpa den på kredit rör dubbla. , Under båda dessa mot satta konjunkturer har således enskilta spekulationen för stått och skall alltid förstå att bereda sig fördel på det allmännas bekostnad. Och hvem ville undra deröfver? I all enskilt haudel kan ingen annar princip gälla än den: Att allt stiger dit det kan stiga, och faller dit det kan falla. Men att en för jordbruket förstörande fluktuation i spanmålsprisen häraf är en följd är lika påtagligt. Och huru skall detta onda afhjelpas? sått det icke sker genom den enskilta spekulationen, i synnerhet 1 vår på kapitaler fattiga Landsort, derföre talar tio års erfarenhet. Något mäste väl således af Staten göras 17ör landets vigtigaste angelägenhet, moder-näringen äkerbru ket. Herr Professor Agardh har riktigt anmärkt, att spam nål är jordbrukarens rörelse-kapital, och att fluktuatisn i detta är lika vådlig, som i myntvärdet. Och antages detta , som icke kan bestridas, så måste det vara ett lika vigtigt föremål för den ckonomiska och financiela lagstiftningans bemödande, att bereda stadga i det ena så väl som i det anu!ra; I synnerhet som det ena nödvändigt måste inverka på det andra. Med ett missgynnadt och aftynande jordbruk kan ingen realisation i längden äga bestånd. I afseende på enskilta vore det väl en orättvis och illa beräknad stats-masim att blott gynna kapitalisten och penninge-löntagaren, men glömma jordbrukaren och spanmäls-löntagaren , hvilka senare lida långt mera genom fluktuation i spanmälsprisen, än de förra genom den lilla kursskilnaden i myntlvärdet. Eaannan ännu vigtigare omständiehet måste härvid icke helier förbises. Det måste alltid vara tungt för en landsfaderlig regering, som ömmar för sitt folks lidande, att i nödens stand icke kunna räcka de behöfvande annan hjelp, än som leder antingen till förlust för Staten, eller till deras egen djupare skuldsättning och utarmande. Högst vigtigt och angehiget i alla afseenden måste det således vara, att bereda er anstalt, som tryggar jordbrukaren mot spanmälens allt för laga fall och allt för höga stegring, samt genom de goda årens öfverskotter bereder tillgång till undsättning inom landet till drägliga priser i missväxtår. Herr Professor Agardhs.skarpsinnigt uttänkta förslag till en sådan anstalt, ställd under provinsernes egen municipal-styrelse, synes mig så väl grundadt, att jag tror det förtjena, om icke ett odeladt bifall, åtminstone en oväldig och grundlig pröfning. HEerr Professorn har löst den svåraste knuten i problemet, neml hvar medel till en magasinsfond skola tagas, då han föreslagit, att den påräknade förhöjda Bränvinsskatten skall dertill användas; och ingenting synes naturligare och ändamälsenligare, än att lata en beskattning komma den näringsgren till godo, hvarifrån bidragen utgått. Ingen lärer kunna neka, att jordbruket bär landets tyngsta bördor. Det är då äfven billigt, att det njuter allt det understöd och lättnad, som kan åstadkommas. Ty obestridlig är Dumboms enkla grundsats, som ingen bonde plär förgäta, att, om man mjölka vill sin ko, så bör man ge den till att äta. Jag anhäller att detta milt anförande må få åtfölja Hurr Professor Agardhs till Högl. Besvärsoch Ekonomi-Utskotiet. Peer NAT TEVE RR br NES 2 SATT RMS SE EET AEA LT a