Aftonbladet – 27 februari 1834, sida 1

tycket utfärdade och försedda med retroaktiv kvaft. Oppositionen riktade i denna fråga sitt hufvudsakliga motstånd emot konungen, hvilken 1 mer än ett hänseende skall riktat sig på exkonuugens kreditorers bekostnad och således egentligen äfven nu vore skyldig att betala dem. En liflig debatt uppstod om godset Chambord, hvilket köptes genom subskription för en summa ar 1,740,667 fr. och skänktes åt Hertigen af Bordvaux. Hr Schonen ville att detta gods skulle hemfalla till staten, emedan det vore att anse 2ndast som ett tillägg till Hertigens apanage. Mwistrarne upplyste likväl, att en rättegång börjats emellan staten och godsets administratorer, huruvida det borde anses som ett apanage eller icke. ENGLAND. I Underhuset beklagade Herr Robinson, att Prins Leopold, hvilken nu mera vore eo sjelfständig Konung, likväl fortfor att uppbära de 50,600 pund Sterl. om året, han innehaft sisom Engelsk Prins. Dervid upplyste Lord Altborp att Prinsens fullmäktige användt dessa 50,000 pund till underhåll af Prinasecs landtgods Clarmont, till pe:sioner åt hans gamla tjenare och till betalning af hans skulder, hvilka, vid hans afresa från England, utgjorde 33,000 pund Sterl. NorD-ÅMERIKA. Utdrag af ett bref från nya Orleans af den 18 November 1833. Äfven de äldsta personer på vär ort kunna ej påminna sig ett så olyckligt år som det närvarande. Sjukdomar ha så förfärigt härjat under sommaren, att endast af unga personer, mellan 18 och 25 är, hafva goo dött. — Nu äro vi lyckligtvis helt och hållet befriade från detta onda, men motgången förföljer oss likväl annu. — Under de sista 3 veckorna ba 5 ångfartyg antingen uppbrunnit eller sjunkit på Mississipi, och deribland äfven San Martin, förd af Kapten Casb, och destinerad från Bayon Sarah hit med 50 balar bomull, 90 fat socker, samt, efter hvad som påstås, med 50,000 Dollars kontant, och många passagerare, af hvilka mer än 30 förlorat lifvet. Endast få, och bland dessa Herrar Miresmond och Miller, räddades af en tillfällighet, och genom dem samt Kapten Hartshorn, å det förbifarande ångfartyget Black Hawk, hafva vi erhållit dessa underrättelser. — Den 31 Oktober förmiddagen, utbiöt, vid häftig vind och ström, elden så hastigt i fartyget, att allt råkade i förvirring. Bland passagerarne var äfven Kapten Sengstack, son till dep värdiga Konsuln Sengstack i Bremen, en ung man, som genom verksamhet, rättskaffenhet, och ett öppet väsende förvärfvat sig allmän aktning och tillgifvenhet. Han hade sjelf fört ett ångfartyg, och var sålunda bekant med dylikas bebandling; han intalade folket mod, och skyndade till rodret, för att sätta skeppet på stranden. Men elden fattade i tågen, med hvilka rodret styrdes, och genast dref fartyget ut midt iströmmen, hvarest ingen räddning var möjlig. De flesta omkommo antingen i vattnet eller i lågorna. Hr Miresmonåd såg slutligen, huru Kapten Sengstack störtade ner i den brinnande kajutan, för att derutur rädda tvenne fruntimmer; man såg sedan icke till honom, och han har sålunda blifvit offer för sin menniskokärlek. Om styret, i stället för tåg, varit försedt med kedjor, som man nu oftast nyttjar, så skulle det savnolikt lyckats Kapten Sengstack, att rädda fartyget.