Article Image
-— Sverges utmärkta härmningsbegär , dock ej trodde att dutta förslag skulle finna någon motsvarighet i folkets önskningar. . . Hirefer heroställde Hr Hessle, hiru vide ej Ståndets enskilta Utskott, sedan nu flere ärenu en blifvit öfverlemnade åt dess handläggninz, borde träda i verksamhet; men, uppå framställning af Hr Hos och Leffler beslöts, att motionstidens slut derför innan skulle afbidas. Vid föredvagning af StatsUtskottets Betänkande, ang. väckt fråga om förminskning i Riksdagskostnaderne, hvilket förut till sitt innehåll i denna tidning är upptaget, uppstod en liflig diskussion, som räckte ända till kl. 11. Hr Ekstrand sade sig nitalska för hushållning med Statens medel, och var derföre obligerad de ledamöter af Utskottet, som emot dess ifrågavarande Betänkande afgifvit reservation. För sin det ansåg han Uiskottets förstag innefatta en balfmesyr; en ersättning af ett å två hundrade Rdr i månaden, till hvarje af Ståndens Talmän, hade varit nog, enär e)j någon vinst af uppdraget borde få påräknas. — Hr Holm kunde ej gilla Betänkandet , men ansåg obilligt och till och med för framtiden vådligt, att Talmännen ej tilladss någon ersättning, som Hrr Petre och Wera yrkat; han föreslog 300 Rdr i månaden för hvarje af de 4 Talmännen, mellan hvilka j någon skilnad borde göras. — Hv Helleday åberopade hvad han förut yttrat, angående olämpligheten att tillerkänna Talmännen någon ersättning; hvaremot han ansåg den lägre Kansli-betjeningen böra tilligges högre aflöning, med förbehåll, att i sådant fall ej mera än en befattning inom Ståndens eller Utskottens Kanslier fick af samma yerson innehafvas. — Hr IVijkman förenade sig med Hr Ekstrand, och begärde återremiss. — Hr Eckermån yrkade bifall. — Her Lefflter och Rydin åerremiss. Ar Bådath anså2 saken böra skilo jas från person. Blott principen borde betraktas, och det ej erdast för närvarande utan jemväl för framliden. Talaven föreslog , lika med Ar Holm, alt en viss ersättning af 300 Rdr i månaden för hvarje af Talmännen skulle fastställas; i öfrigt gillade han Betänkandet. Hr IVern förenade sig med Hr Båatb deruti, att saken borde betraktas som principfråga, men kunde ej derföre finna något skäl att förena sig med Utskottet om tillerkännande af arfvode åt Talmännen; deremat gillade han Utskattets mening iöfrige delar af betänkandet. — Hr Helsingtus: Om Talmännen vore redan så mycket talad, att han ej behötde tala derom; deremot hade han fäs at sig vid den del af betänkandet som angick KansliBetjeningens aflöning, och att han ansåg det arfvode som blifvit bestämdt för BankoUtsko!tets betjening vara för lågt, med betraktande af det svåra och bekymmerfulla arbete, som vid denna Riksdag Utskottet åiåg, hvarföre han föreslog så väl detta Utskott lika arfvode som StatsUlskottet, Betänkandet återremitterades. ODEN AD ONA TE TEA ENS KAT AE UTE ER 4 RASA RN DRA ANNA Ead SR SNART RAR AR RAN

26 februari 1834, sida 5

Thumbnail