ningar, hvilka bulvil vidiagne under en hastigt emottagen Impression haft något bestånd; och liknar icke vår exonamiska, liksom vår financtella lagstiftning, samt synaneriigen bränviosiagstiftningen, pendelns gåvg, der hvar knoipp ntmarkes af hvarje ny Rikse lags--pok? Man lägger med rätta mycken vigt på det öppnade tillfället och den öfverallt inbjudande fre telsen; men man glömmer att det t tillstångda tillfälle: söker sig sina egna vägar, och går obemärkt genom nyckelbålet, när det ej får gå genom den öppnade dörren. Man glömmer att, då man aflägsnar den ena frestelsen, kan man uppväcka en annan ännn farligare. fMvarföre ar fylieriet minst gängse i de länder, der vinet skördas och pressas? Hvad skulle blifva följden, om man förböd alla lägre klasserne i sådane länder, att dricka det vin de sjofve heredt? Sannoilkt just det fylleri, man vill: förekomma, och som nu icke fiones der. När dracks i Sverige mera halte än neder förbudet mot dess bruk? När nyttjades val mindre siden, än när man utv saf förbudet deiemot? Hvarföre är fylleriet mindre inom de högre stånden, och hvarföre visar det sg i sin råaste form bland Lapparne? Månne de högre klasserne icke hafva ett större tillfälle att öfverlmna sig åt fylleri än de lägre, och finnes det väl en enda bi änvinspanra i Lappland? — Tulfället och den yttre frestelsen verka visserligen, men cndast när en inre frestelse verkar tillika; och der denna inre frestelse icke finns, der har den yttre inbju ningen förlorat sio kraft, försvinner den, der behöfver den icke undavrödjas. Det är på denna inre frestelse, som det syces mig vi tillika och företrädesvis skola fästa vär uppmärksamhet. De inre an! ledningarne till fylleriet äro, 1 min tanka, bufvudsakligen treone: råheten, fattigdomen och vanorne. Man fivner fylleriet. hufvudsakligen bland den råaste och fattigaste folkklassen; och då detta förderf uppstiger i en högre klass af allmogen, har det uppkommit genom ordentligen organiserade institutioner att göra fyllerviet till en nativnalvana. Dessa tre inverkande momenter äro till all olycka så sammanväfde, så förenade med hvaraudra, att det, för att öfvervinna dem, fordras en icke mindre stark förening af wotsatta krafter. Det är dessa, som det synes mig, vi hufvudsakligen böra sätta i rörelse för att motarbeta det onvda. Nysterhetsförevingarna kunna, så vidt de verka på ett med menniskonaturen evligt, och menniskans moraliska frihet öfverensstämmande sätt, verka mycket godt och hafva redan verkat mycket. Presterskapets eget nit för utbredandet af ädlare vanor, för borttagandet af råheten ibland de lagre folkklasserne och för förbättrandet af våra undervisninganstalter kan otvifveiaktigt uträtta betydligt; men presterskapets bemödande är förgäfves, om det icke understödjes af den administrativa maktens medverkan, och om denna mekt icke går Presterskapet tillhanda med undanrödjande af hiderlighetens plantskolor. Taförandet af andra nationalnöjen, än kregsittninger, t. x. af de nu mera på många ställen fördrifne upgdomstekar, al folkfester, af bapplöpningar, af målskjutningar, skulle i min tanka, verka icke blott till förstörande af dryckenskapslasten, utan äfven tll ex högre nationalanda. — Uppfyllandet af de lägre klassernes sysslolösa ston der genom något som fäster deras uppmärksamhet, och litvar deras intresse, är enligt min tanka af icke ringa vigt, och en passande läsning af berätteiser om fäderneslandets öden, såsom fordom bland Isländarne, eller a? praktiska skrifter i landsmannens yrken, synes väl vid första påseendet vara en afot 2 1 ledning af arbetsklassen från dess bestämmelse, man torde vid närmare undersöknisg måhinda snarare v:sa sig såsom ett medel alt förmildra deras tillstånd Fållskjutsens :eglering på annat sätt än den för närvarande är, är otvifvelaktigt af nödvändigheten påkallad. Spa:bankernas fortsatta bemödande att utsträcka sig till lardsbygden, gtnom särskiae filialkontor, för att, så vidt möjligt är, undandroga den nyss förtjenta sedlen krögarnes beslag, måste afven komma 1 beräkving, men framför allt skule de bildade tlassernes exempel af en större terflighet verka välgörande på lefnad ssätltet i de lägre. Aila dessa anstalter, förenade med många flere, som skola uppstå af sig sjelfva, om nationen med allvar på denna väg börjar angripa det onda, skola visserligen såkrare än förbud verka på nioraliteten. Lik väl ipser jag, ika med de talare, som a, alla stånd vurat sig öfver detta ämne, att husbe