Aftonbladet – 22 februari 1834, sida 1

UTRIKES, FRANKRIKE. Den omisskänneliga glädje, som de ministeriella bladen yttra öfver misslyckandet af insurrektionsförsöket ! Savojen, stär i den skarpaste kontrast med det deltagande som oppositionsbladen vid detta tillfälle ådagalagga. Visserligen misskänna icke heller de, att alla dess illa beräknade, och a!t deras felslående var lätt att förutse; men derföre synas de olycklige icke mindre värde medlidande, hvilka, öfvergifna af hela verlden, försök, efier all: utseende, voro togo sin tillflykt till detta 7 vitlade. steg. Om nå . ven oo man faller i förundran — anmärka Courrier FranCais — öfver att så mångfalidiga bittra erfarenheter så lätt kunnat råka i förgätenhet, så får man likval ieke dervid förbise att olyckan alltid förbländar, och att förföljeiser till den grad uppreta sinnet, att det blir otiligänghgt för alla varningar. Alla Europas poliser a tydiigen räckt hvarandra handen, de underhålla allesammans förbindelser sins emellan, och tro sig solidariskt skyldiga till verksamhet, så snart det är fråga om att uppspana eller förfölja patrioter. Ofverallt hvarest politiska flyktingar finnas, spejar såväl den inhemska som utländska pohsen: han fördubblar sin uppmärksamhet, och för protokoll. öfver alla deras tal och handlipgar. Man vet, att Sardinska spioner lurat i Gresoble, och att Sardinska och Österrikiska polisemissarier 1 Schweitz gjort sig ett yrke af att oaflitligt observera Polackarna. Under det att de Schweiziska autoriteterna derigenom biträdde dem, att de förelade Polackarna en termin, inom hvilken desse skulle lemna Schweitz: under det att de olycklige på det sättet sågo sig beröfvade hvarje fristad, tyckas de ha kommit i beröring med några Italienska flyktingar, som icke dragit i betänkande, att för dem afmåla sina landsmän såsom intagna af samma förbittring mot Carl Alberts redenn höna fade slelkre äro eldade, Derigenom ha ten fläck i Savoyen, vilja åstadkomma Italiens befrielse Om åtminstone den heliga alliansen ville ersälta oss halfva kostnaden, som vi måste använda för den hemliga polisen, emedan den för det mesta begagnas till dess nytta; men nej! vår regering drifver ädelmodet ända derhän, att nöjas med ett tacksamt erkännande af sina höga bundsförvandter, för allt det hon gör till deras förkrossande, som uppoftrat sig till det ena eller andra landets befrielse. Diskussionen i Deputeradekamaren om de offentliga utroparne erinrar om dylika parlamentariska tilldragelser under restaurationen, i kamarens maioritet, som ingår i regeringens åsigter, och alltför godvilligt ger sitt samtyeke till hvarje åtgärd, som åsyftar en inskränkning i den personliga friheten, och minoriteten, som steg för steg bestrider henne terrängen, och söker genom det ena amendementet efter det andra göra den föreslagna undantags lagen så oskadlig som möjligt. Det vorevisserligen en öfverdrift att häri vilja se ett försök att tillintetgöra tryckfriheten, såsom några af oppositionens Tidningar och talare påstått, men det får likväl icke nekas atl hon derigenom kommer att lida en viss inskränkning. De betydligare tidningarne hafva i alla fall sin afsättning, ty de skickas dels hem till prenumeranterna, dels hämtas af dem; men de mindre, de egentliga foikbladen, såsom Populaire, Bon sens m. fl., bade för sin debit hafvudsakligen att tacka dessa utropare, och de måste således antingen gå under, eller tänka på något annat medel att försäkra sig om köpare. För öfrigt har Regeriogen här, som i så många andra fall, en väsentlig andel i de olägenheter, hvaröfver hon klagat. Hon sjelf begagnade nemligen dessa utropare, för att låta sprida de förhathgaste utfall emot oppositionen och republikanerne, en hvarvid hon var klok noz, att gifva dessa pamfletter lockande titlar, som väl helt och hållet stridde emot innehållet, men dock förledde köparen. Således utbjöds en pamflett kallad: Fader Filips gäss, hvari man fann ett prunkande loftal öfver de åtta ministrarne o. v. TYSKLAND. . Från Berlin berättas följande: En händelse af egen art sätter ministeren i förlägenhet. En OstPreusisk bonde på ett kungligt domän hade rymt öfver till Ryssland, men der blifvit gripen af Kossackerne och af Gränsdomstolen fälld till 4oo rubels böter. Om dessa icke inom en viss bestämd termin erlades. skulle bonden offentligen försäljas (2)