fr Rosenqvist ef Akershult sade, att under den förvirring, åtminstone i financielt hänseende, hvari vi befinna oss, hade han ej fått anledning, att bli proselyt. Han vitle blott göra en fråga, som han önskade att utskottet måtte besvara: i Forssells statistik uppgafs att inteckningarna i fast egendom, stego till 73 millioner, hvaraf 55 tillhörde enskilta personer, och de öfriga publika kassor. Om 1iealisationen vidtogs, kunde det väl hända, att dessa sistnämda läto sina inteckningar qvarstå; men om af de enskilta blott 40 millioner indrogos och presenterades till invexling emot silfver, bur gick det då med Banken? I Finland funnes säkert omkring 4 millioner sedlar, för hvilka äfven silfver skulle fordras 0. s. vy. Efter ett uppiäst anförande af Hr Silfverberg, innehållande anmärkningar mot Hr Nordenankars motion, uppstod Hr Skogman och erinrade, att proportionea af 3 till 5 ej hvilade på någon grund af nödvändighet, utan var helt och hållet godtyckligt antagen; att aflidve StatsRädet Schvan år 1923 ansett, realisalionen kunna utan fara företagas efter 120 sk., ehuru Banken då ägde 2 millioner mindre i metallisk valuta, samt att en väl ordnad Bark kunde gifva näringarna en vida säkrare hjelp, än den för närvarande var i stånd till. Ar von Harimansdorff sade, avt Friherre Kantzow orällvist blifvit tadlad, för det han zndrat öfvertygelse, ehuru Hr Nordenankar sjef önskat, att en dag kunna göra detsamma. För att befordra denna önskvärda öfvergång, var det talaren nu gick att yttra sig. Det var besynnerligt, huru de, som aldrig få nog sakerhet för realisationens verkstallande, alltid äro rikast på förslager att göra den overkställbar. Penningeräntan berodde på hkapitaltillgången, icke af något lagens stadgande, Man hyste en sällsam obenägenhet för kapitalisten, hvilken man trodde ensam drabbades at de financiella oredorna. Dessa träffade emellertid i sjelfva verket icke så mycket honom, som den fattige, d. v. s. sådana publika kassor, som hade till föremål den sjukes, fattiges och orkeslöses eller enkors och omyndiga barns understöd. Såsom bevis derpå anförde talaren en kassa, som af Riddarhusets Ledamöter utan tvifvel var närmast känd, och för hvilken de synnerligen torde intressera sig, nemligen armdens pensionskassa. Denna hade år 1804, då kursen på Hamburg var 51 sk., ett kapital af 642,000 Rdr Hamburger h:iko. Ehuru den utdelat blott små pensioner och erhållit betydliga inbetalningar, ägde den likväl år 1832 efter 146 sk. kurs endast ett kapital af 3g6,000 Rdr Hamb. banko, och var således 45,000 Rdr fattigare, än 23 är förut. Hade den, i stallet att låna ut sina kapitaler, belt enkelt förvandlat dem till silfver och låtit dem ligga oförräntade, så ägde den ru 758,000 Rär. Då den år 1804 utdelte pensioner till ett belopp af 60,000 Rdr Haimb. banko, utdelte den år 1831 endast 40,000, eller 1 spavmål förra året till ett värde af 14,000 tunnor råg, men det senare endast till ett värde af 11,000. — Förs.aget, att utvexla efter dagens kurs, ansåg talaren verkställbart. Det vore detsamma, som att göra alnen med dess 4 qvarter beroende af börsens operationer, enligt hvilka alnenr sålunda nästa dag endast kunde komma att innehålla 3 qvarter och 3 tum m. m, Man borde ej för mycket fästa sig vid kursen endast urder de sista 4 åren, utan efter dess förhållande, det sista fjerdedels seklet, hvilket utvisade ett medelbelopp al 127 sk. Nu kunde utländska kapitaler ej indragas, emedan, att sätta dem in i vår rörelse med vårt vacklande myntvärde, vore att sätta dem i en taskspelares låda, der man gjuter an vin, men får vatten i stället. De privata Bankerna, på hvilka en af realisationens motståndare grundat sitt hopp, voro i den ställning, att den Skånska, troligen den bäst organiserade, gaf så ringa vinst, alt den förmodligen komme alt upphöra med oktrojens slut, och att den Wermiändska gifvil alls ingen vinst. För öfrigt sökte talaren skingra åtskillige af dess föregångare yttrade farhågor. De 40 millioners uppsägning var ej att frukta, när hela rörelsekapita!et. blott utgjorde 30 millioner, och i ewt sådant fall skuile te publika kassorna komma till hjelp med sina otörräntade kapitaler, hvaraf Riddarhuset ensamt ägde omkring 80,000 Burr. Sedlarne i Finland och på andra ställen vo:o ett spöke, som skulle försvinna när realisationen börjat o. s. v. . fir Cederskjötld anmärkte, att kursen redan falht från 149 till 136 sk. och skulle, nar realfsationen hörjat. troligen falla till ;2, amedan träns