Aftonbladet – 21 februari 1834, sida 1

1 konseqvent harmoni med en armees afsändande till Portugal, är en fråga, som måste sätta hvarje tänkande i föriägenhet. Enligt vår öfvertygelse skall en förståndig frihets sak på kontinenten snarast befordras genom en fredlig politik hos vårt kabinett. Det bästa är att sammanhålla Engiands, Frankrikes och Belgiens, äfvensom de södra staternas resurser emot möjliga försök att med vapen kufva den konstitutiorella friheten. Emellertid vinna de Europeiska folken mycket genom freden. Vetenskapernas hastiga framsteg, hvilka krut och kanonkulor ej kunna hämma, äfvensom de Europeiska handelskommunikationerna, åstadkomma en tyst men hastig politisk omhvä!foing. Folkundervisningen i Tyskland och Holland är den verksammaste och mest förstörande fiende till den arbiträra makten, och måste, inom icke särdeles lång tid, bevisa sig som ett tillräckligt starkt botemedel, äfven utan biträde af Franska och Engelska arvmger eller (flottor. E:t folk, som icke sjelft och ur sitt ezet sköte kan genomföra sin politiska emancipation, bör aldrig räkna på ett fortfarande militäriskt understöd af sina grannar. Vi tro icke, att den stora majoriteten bland våra landsmän det ringaste bekymrar sig, om Miguel eller Pedro herrskar i Portugal, om Carlos eller Konungadot:ern regerar i Spanien. Ett krig vill förmån för rnåzon af dessa Kunsliga personer kan väl möjligtvis finna ett öfvergiende bifall has den tanklösa hopen — hos pappersmynts-karlarna, som tro, att pappersmynt då nödvändigt måste intaga det metalliska myntets ställe — hos skuldsatte godsägare, som tro sig genom krigspriserna lättare bli i stånd att betala sina räntor och atfbörda sin gäld; — men innan ännu ett år vore tillända, skulle alla dessa svart med smärta inse sin dårskap och känna krigsbördarnas tyngd på sina skuldror, samt högt klaga deröfver i offentliga sammankomster. Vi tilltro oss ej att känna Lord Althorps åsigter i detta fall; men vi skulle mycket misstaga oss på bans ljusa förstånd, om han verkligen kunde understödja en väpoad inatervention i Portugal. Det skulle vara en djerf ledare af Underhuset, som i nästa session vågade se det reformerta parlamentet i ansigtet, då han förelade detsamma en krigsbudget, vid n tidpunkt, då handelsoch åkerbruksklasserna längta efter upphäfvandet af malt-, dörroch fönstertaxorna samt spanmålslagarna. Tories ha störtat oss nog djupt i rationalskuld, och belastat landet med en tillräcklig börda af permameata utskylder, att folkets bördor ej behöfva ytterligare förökas afen Whig-Ministere, Ett nyt! krig skola vi först då börja, när vi betalt det sista. Huru mycket har icke emellertid den borgerliga friheten vunnit under de 4 sista åren af en allmän fred! I detta land hafva vi ånyo upprättat konstitutionen. Reformer inom hvarje stats-departement äro i verksamt fortskridande, och om än dessa framsteg icke torde tillfredställa ella reformvänners sangviniska förhoppningar, så kunna vi likväl alldeles icke föreställa oss, stt våra national-institutioners förbättring skulle kunna påskyndas genom ett krig, eller ens fortsättas derunder. I Frankrike äro de förståndigaste personer ense derom, att den konstitutionella frihetens principer slå ständigt djupare rötter. De borgerliga oenigheterna i Portugal och Spanien skola sannolikt regenerera dessa länders invånare, och vi tvifla mycket på att munkväldet och de genom ett mångårigt tyranmi hopade hbindren för en god styrelse låta utrota sig på annat sätt. Vi tro oss derföre se oräkneliga olägenheter vid vågstycket af ett allmänt krig, och finna i de Portugisiska ärendernas nuvarande tillstånd ingen anledning, som skulle rättfärdiga :vår regering till en expeditions afsändande till Tajo. För ett år sedan kunde riktigheten deraf varit tvetydig; men de frisinnade principernas öfvervigt hos den nuvarande Spanska dynastien och det fria spelrum, som nu lemnats de båda stridande partierna i Portugal, att sjelfva afgöra sina tvister, ställa fördelen af en fredlig politik å vår sida helt och hållet utom all tvifvel.