Aftonbladet – 20 februari 1834, sida 3

Jag kan ej förmoda att någon kan bortblanda den sedelindragoing här blifvit omtalad, med hvad vi känna under namna af strypsystem. Om ett land har ett mynt som ej äger värde utom detsamma, såsom hittills varit händelsen med våra bankosedlar, kommer hvarken införande eller utförande deraf i fråga. — Under förutsättning af oförändrad industri och produktion faller det i värde för hvarje ny sedel-utgifning, Hvarje fordringsägare förlorar derigenom en del af sin egendom. Tadrages åter ea del af sedelstocken höjes myntvärdet, och hvarje gäldenär blifver skyldig mera, och mången mer än han äger. — Helt olika blifver förhållandet; när man äger ett i verldshandeln gällande mynt, då de i sammanhang med utoch invexlingen stående sedelindragningar, långt ifrån att rubba myatvärdet, tvertom påskynda att afhjelpa de rubbningar som tillfälligtvis uppkommit. Utan att ou ingå i vidlyftigare granskning af de föreskrifter som finnas, eller motivering af dem som böra lemnas, gir jag att sammanfatta hvad som angående bankens förvaltning, enligt hvad mig synes, bör med kraft af lag stadgas, i följande hufvudpunkter: 1:0) Banken må aldrig öka sin utelöpande sedelstock utöfver dubbla värdet af sitt ägande silfver och guld. 2:0) För det belopp sedlar Banken enligt föregående punkt äger rättighet att utöfver värdet af sitt ägande silfver och guld hafva utelöpande, måste den äga motsvarande fordringar, som kunna hestå uti: a) Riksgälds-kontorets löpande obligationer, bärande minst 4 procents ränta. b) Reverser att betala bögst 9 månader efter utfärdandet, med hypotek af metaller och exportabla effekter. c) Reverser att betala högst 6 månader efter utfärdandet, med hypotek af visse bolags och inräitningars obligationer och aktier. d) Reverser å högst 6 månaders tid med säkerhet af proprie borgen hvad banken kallar diskontfordringar, 3:0) Banken afstår sina fordringar på längre tid hos enskilte och hos åtskillige menigheter till Riksgälds-koutoret som i utbyte till den förstnämde lemnar af sina 4 proc. ränta bärande obligationer jemt så stort belopp, som till ränta och amortissement kan betäckas genom de fordringar banken afträdt. 4:0) Emedan det är ganska möjligt, att Riksgäldskontorets ouppsägbara obligationer vid behof ej kunna försäljas till deras fulla -nominatbelopp, äfvensom nåson del af Bankens fordringar hos enskilte ej kan indrifvas, måste Banken till betäckande af dylike förluster äga en grundfond, som föresiås till en rund summa af fem millioner Rdr, bestående i sådane fordringar som 3 p. omtalar. 5:0) Blifver det i r:a punkten föreskrifne förhållande mellan beloppet af bankens utelöpande sedJar och dess förråd af ädia metaller, genom wminskning af det sistnimde rubbadt, åligger BankoFullmäktige att detta förhållande med möjligaste skyndsamhet återställa. 6:0) Det i föregående punkt bestämle åliggande kan uppfyilas genom 3:ne utvägar: a) Försäljning af någon del af Bankens ägande Riks2äldskontors obligationer. b) Tnvexling eller köp af silfver. c) Inställd eller minskad återutlåning afinflytande kapitalafbetalningar. 2:0) Den första utvägen bör begagnas, då genom handelsvågens fluktuation silfver går ur landet; den andra kan användas, då det under en fördelaktig handels-konjuvktur af någon särskilt anledning uttages, såsom t. x om de inom Finland omiöpande S-enska Bankosedlar skulle af någon, för handelsvågen främmande anledning, 1 betydande mängd presenteras till inlösen. Den tredje utvägen åte:står, då de föregåeodes användande skulle medföra betydande förluster. v 8:0) Hvarje minskning af grundfonden, som kunnat uppkomma genom återstallandet af det emellan sedelstocken och silfverfonden bestämde förhållande, måste af Bankens: behållna vinst ersätta, innan någon del deraf ifrån Bankens aflemnas. Motionen torde till nästa plenum få hvila på bordet och då blifva remitterad.