Aftonbladet – 15 februari 1834, sida 2

borde lämpas hit, och således minst 5-6 af ståndet vara ense om beslutet. Då således detta beslut är förhastadt och så uppenbart stridande mot det skydd, en lagligen vald och med fullmakt försedd representant äger att, enligt grundlagarne, påräkna, så vågar jag hysa den förtröstan, alt jag icke förgäfves balkas tronen med den underdåniga bön att målet måtte restitueras i det skick det var innan beslutet fattades, så att ja måtte få i vederbörlig ordning bevisa, att jag aldrig haft någon ordinarie beställning i rikets tjenst, Till stöd för denna underdåniga ansökning vågar jag åberopa 18 SR. Formen, hvars ordalydelse är: Högsta Domstolen tillkommer att upplaga oc h afgöra ella ansökningar att honungen må Ä tid som försuten är, isynnerhet då jag hittils icke ansett bevisningsskyldigheten tillhöra mig, icke fått mig den ålagd senom ståndets föregående beslut och tiden dertill dessutom varit så kort. Ett betyg: af förre Landskamereraren i Mariestad, numera Landskamereraren 1 Stockho!ms Län Hr NammarRättsRådet Gyllenhoff vidfogas i underdånigbet, som utvisar af hvad beskaffenhet min befatsining vid Lands-konioret i Mariestad varit. Hos hvilken, om ej hos Öfverdomaren, ska: liag karättelse då mina heligaste ri ältigbeter blifv: t kränkta? Jag värderar högt det förtror ade, som NM Wiste, Kållands och Barne härader af Skaraborgs Län erställa laga söså enhällist lemnat mig. Jag hade lofvat dem att under öfverläggningarne vid detta Riksmöte framföra deras bekymmer och önskningar, och nu ser jag mig hindrad derifrån genom pluralitets irriga begrepp om grundlagarne. Stormäktigste Allernådigste Konung! Värdes slydda en undersätes rättigheter, värdes bifalla att lagarne hållas i helgd, så att de icke egenmäktigt våldföras! Värdes åtminstone lemna den förorättade en ledning burn och på livad sätt upprättelse står att vinna! Olyckligt vore Sverge, om det saknade lagbestämmelser vill för ekommande af våld och orättvisa. Med djup. vördnad eie. På begäran af f. d. ExpeditionsKronofogden Hr Fredr. von Zweigbergk, lemnas bonom härmed till bevis: att han vid mitt tillträde till Lands-kamreraretiensten i Skaraborgs län, i slutet af Aug. månad år 18198, och under den tid af ett halft år, som han j nämde landskonior sedermera tjenstgjort, icke inuehaft den å stat anslagne landskontors säarifvare-lönen, än mindre varit i sådan egenskap behörigen antagen, utan endast såsom extra Landskont orist mig beträdt. — Stockholm den 193 Febr. 1934. G. M. Gyllenhoff. Ka mmarRåd, LandsKamrerare i Stockholms lan.