Aftonbladet – 15 februari 1834, sida 1

UTRIKES. De offentliga utroparne i Paris. Läsaren torde kanhända erinra sig, att Ministern för Inrikes ärenderna 1 Deputerade Kamaren föreslagit en lag rörande dem. De ha förut varit föremål för polisens förföljelser, oupphörligen trakasserade af henne, inskränkta i sitt mödosamma näringsfång, beröfvade sjelfva rättigheten att idka det, och ehuru dessa polisens egenmäktiga åtgärder ständigt ogillats af domstolarne, när målen blifvit bänvista till dem, ha förföljelserna och intrigerna likväl fortfarit. Nu hade till och med blifvit föremål för ministerens uppmärksamhet. Hvarje sak, ehuru obetydlig den än må vara, kan likväl bli af vigt genom behandlingen. Så har det äfven gått med utroparne. De voro obetydliga personer, så länge man ej fruktade för dem, och erbjödo ovaldigt sin tjenst åt oppositionen och juste milieu, åt republiken och carlismen. Men uppbragte genom det hotande lagförslaget, ha de nu kastat sig in i liberalismens leder och ställt sig som en ganska brukbar hjelptropp under dess fanor. Då Hrr Persils och Barthes förehafvande sluteligen icke mer kunde betviflas, ha de, för att begagna sig af konjunkturen, så länge detta var möjligt, till och med utropat ett för ministrarna ganska förnärmande blad, vid namn Pilori, och som öfverträffar sjelfva Pere Duchene. Förföljda hafva utroparne till och med ökats till sitt antal, och man kan ej gå öfver gatan, utan att stöta på dem, eldröda från hufvud till fot, med eldröda benkläder, eldröd jacka, eldröd Ypsilantimössa, och sjelfva det uppblåsta ansigtet eldrödt, så att Hr Persil kallat dem Envoydes de Satan. Andra äro helt och hållet blå, såsom Hr Cabes (utgifvare af en tidning kallad Populaire). I anseende till sin stora mängd, slogo sig utroparne äfven på koloniväsendet, och invandrade i Lyon, just i rättan tid, för att genom de der väntade rörelserna inverka på Kamarens beslut. Midt under denna verksamhet hotas de stackars utroparne nu med undergång; men de falla likväl icke utan ära, ty deras existens har blifvit ett statsärende, och Journal des Debats har förklarat, att det antingen måste bli slut med systemet af den 13 Mars eller med utroparne. I Kamaren förestår nu en debatt, som utan tvifvel kommer att bli rolig för alla, utom för utroparne. De förnämsta Damer ha redan beställt sina platser, och det diplomatiska galleriet blir säkert fullt. Invånarne taga äfven parti för de olyckliga, och ha på ett par dagar köpt ovanligt mycket, icke blott af de röda och blå, utan äfven at sjelfva de ministeriella. Det skall snart visa sig hvad inflytande opinionen äfven i detta fall kan komma att yttra på Kamarens debatt.