Aftonbladet – 13 februari 1834, sida 3

Insändt.) Det var väl någon liten hugsvalelse, Minerva ville gifva sinnena, då hon yttrade den förmodan, att det skenbara obehagliga dröjsmålet med Riksdagens början skall befinnas hafva en märklig inflytelse på fortskyndandet af ärendernas gåvg. Men hvars är skulden, att de ej genast fålt fortgå utan detta obehagliga dröjsmål? Har man betänkt kostpaderna för hvar enda vid Riksdagen onyttigt förspild dag? Ombudens antal må man gerna beräkna till 600 personer, och mindre än 3 Rdr B:ko kan man för hvarje person icke anslå. Hvar da står således tlll 1,500 Rdr B:so, och de förspillda, minst 14 dagarna hafva kostat 25,200 Rdr B:ko. Än svårare blilver skulden, om man besinnar, att denna fruktiöst utgifna summa blifvit sammanskjuten ur de medellösas fickor, ty hvarken bönder, borgare eller prester kunna i allmänhet föras under annan rubrik — och hvad adeln beträffar, är detta stånd så mycket mer all beklaga, som hvarje dess medlem ensam måste bestrida sin Riksdags-kostnad, när flere fördela de andras mellan sig. Ändock är här icke fråga om annan, än blott den enskilta personliga kostnaden, som sammanräknad öfverhufvud kan tagas till 3o0,00v Rdr B:ko minst i månaden, och hvari Statens eller det allmännas på intet vis ingått. Måtte vederbörande dock en gång gifva någon ringa akt på detta känslolösa sätt att slösa penningar, och icke undra på de mer och mer högljudda klagomålen öfver vår oförmliga representation. I flere valprotokoll lärer och vu senast det förbehåll hafva influtit, det underskritne Valmän icke anse sig förbundne att bekosta sine ombuds underhåll längre än för den tid 109 f Reg. form. och 80 f Riksd. Ord. utsätter, utgörande det, i allas oförgripliga tahka, ett svårt bevis på odugligheten af närvarande representationssätt, om, efter 25 framfarna år, Riksdagarne icke ännu kunna bringas till öfverensstämmelse med de grundlagar, -som högtidligen blifvit besvurne af. Konung och Folk. När Maj månad utgått, ty Januari få vi su anse förlorad, skall det väl spörjas, em principalerte funnit skäligt att ändra sin ton.