Aftonbladet – 13 februari 1834, sida 1

a en Öh UV MM MUM ——Z-Z.:(wzwiznznnnwsmÖjövwmm-sA— MMMM Mm bb RH NN MUIHeNUC SLUHUSHI Kal leta mal, C:jest Uupplyllde ar en ren känsla och ett varmt nit för ratt och sanning. y. Zweigbergk hade erkållit sin orts förtreende att vara dess representant i Bonde-Ståndet, och hans fullmakt hade blifvit legitimerad hos Justitie StatsMinistern. Han kunde således icke alägsnas ifrån detta förtroende, förrän det blifvit bevisligen styrkt att hans utväljande varit olagligt. Det skäl som åberopades vid frågans väckande härom, var att vy. Zweigbergk förmentes hafva innehaft ordinarie tjenst i staten, såsom Landskontorist i Skaraborgs Län, och således icke var valbar enligt Riksd. Ordningen. Huru skall det då, enligt grundlagen, förhållas vid dylika frågors väckarde, inom ett stånd? Om frågan är tydlig och klar, äger ståndet derom besluta, säger Riksdagsordningen; men är den tvistig, så skall den förv sas till Domstol. Nu fanns Icke något bevis och ingea annan anledning att Zveibergk varit ordinarie tjensteman, än att han ett år stått uppförd i kalendern såsom Landskontorist; hvaremot v. Zveibergk sjelf erböll uran Koo:s Befaln. i Skaraborgs Län :nförskaffa fullgiltiga betyg att han aldrig varit ordinarie Kunde frågan då anses tydlig och klar? är då kalendern ett dokament, bvars utsago gäller inför Rätta i en så vigtig sak som frågan om det vigtigaste medborgerliga förtroende? lade det icke, när derjemte så många Ledamöter af ståndet yrkade närmare undersökning, varit Talmannens och Sekreterareps pligt enligt, grundlagen, som de svurit alt vårda, att förvisa saken till utredning vid domstol, ellev åtminstone att bevilja v. Zweigbereck så mycket anstånd som kunde erfordras att skrifva till Mariestad? i Huru skedde det i stället nu? Talmannen Longberg förklarade, det han för sin del axsåge frågan tydlig, att neml. v. Zweizbergk vayit ordinarie, och en voteringsproposition uppställdes, hvilken: började så: Den som instämmer it Talmannens tanka xvoterar ja; den det ej vill, voterar nej; vinner nej kommer skrifvelse till Honungens Befaliningshafvande att afgå o. s, Vv. På detta sätt har nu en representant blifvit utvoterad ur ett Stånd, på en ledamots motion, uten att det ens tillåtits borom få bevisa sin behörighet, bvartill han sjelf erbjudit sig, fastän detta icke var hans skyldighet, utan det, sedan han en gång blifvit vald och inträdt med behörig fullmakt, hade ålagt dem som ville utesluta honom att bevisa hans obehörighet. En annan fråga är huruvida den piuralitet, som uteslutit v. Zweigbergk, lagligen kan anses gällande. Envligt Riksdagsordningens stadgande på ett annat ställe, kan icke Ledamot uteslutas ur Ståndet, utan att S:delar af röstantalet yrkar det. På det ställe, der frågan är om valbarhetens afgörande, stadgas intet härom; men då grundlagen med så starka band omgärdat riksdagsmannarättigbeten i allmänhet, och för detta särskilta fall finnes stadgadt, att saken måste vara tydlig och klar, för att kuona i Ståndet afgöras, så synes minst det nyssnämda röstantalet, enligt analogien, äfven härvid böra erfordras. Emellertid kan genom det nu fattade beslut en ganska brydsam ställning uppstå för BondeStåndet. Om v. Zweigbergk sjelf förskaffar sig ifrån Konungens Befallningshafvande det omnämda beviset, att han aldrig varit ordinarie landskontorist, eller till och med, såsom vi hört sägas, kan styrkas, att någon lön på stat för en sådan tjenst icke funpits på den tid då han biträdde på landskantoret, och han med dessa intyg återkommer till BondeStåndet; skall då Ståndet säga: Nu har ni väl bevisat, att ni aldrig varit ordinarie, och Ståndet således varit oberättigadt att utesluta Er utan laglig undersökning; men detta beslut är nu engång fattadt, och emot Ståndets förhastande gäller icke den ) Vi böra härvid, efter noggrannare inhämtad kännedom om de producerade handlingarne i denna sak, i så måtto rätta en upgift i tisdagsbladet, att det producerade intyget af Hr Kammar-Rådet Gyllenboff, som utfärdades af honom såson Landskamereraren i Skaraborgs Län, dåv. Zveigbergk upphörde att tjenstgöra detstädes, icke till verba formalia innehöll, att han ej varit ordinarie Landskontorist; men detta förhållande styrkes likväl af beviset sålunda: då v. Zveigbergk vid ett tillfälle sökte Landskamereraretjensten i Östersund, hade han icke någon fullmakt, förordnande, eller ens protokollsutdrag från Landsh. Embetet att uppvisa, utan endast samma enskilt ryt fö ST Orr RR AP RIK AR DR EE EVE BR