Aftonbladet – 12 februari 1834, sida 3

— ALL — X— —--— — X ————LLL rerna — OA — Sti os Utt Sspadiltdlad IO0LeSsase, Mvelllicta Hynctctt irad riksdagen der afvaktas. Folket vakar med uppmärksamt och oroligt öga på sina ombud. Ft lifligt och energiskt uttryck af denna allmänt rådande känsla finner läsaren 1 nedanstående bref ifrån en af de vestra orterna, hvars innehål! icke behöfver någon särskilt rekommendation: Utdrag ur et bref från landsorten. s— — — — — — — mm Det har gjort en bel raglig sensation i landet, och väckt hoppet om något bättre vid detta riksmöte än det föregående, att funa en så vacker anda af vofstindfighet uppenbara sig inom Borgareståndet. Hvad som förefallit i Ståndet efter uppläsningen af talemannens blomstertrödda uppvaktnin, ssoration, visar att representanter der finnas, dade af det officiella solsken, hvilket man bemödar sig alt kasta öfver de mulna och dystra gestalterue i vårt samhällsskick, se sakerne sådane de presentera sig i verkligheten, och icke skygga tillbaka för pligten alt bereda sanningea väg tull tronen. Man tycker sig i den omständigheten, alt det förnämligast varit från de nya bland bruksägarne invalde ledamöter i Ståndet, som impulsen utgått till den nya ställning Borgarveståndet synes hafva lagit som oförblänvid detta riksmöte, se en bekräftelse på de förhoppningar, vid bvilka vännerne till en representationsförändring fasta sig, alt medelklassen, hos Oss sort annorslädes, skulle kvaftfollt ingripa i samhälisorganismen och befordra dess utveckling, i samma stund denna klass emanciperades från det politiska förtryck, som hittills utestängt en så betydande del af densamma från allt deltagande ilagstiftningen Hvad skulle icke kunna göras för vårt gamla, älskade Sverge.: om dess folk finge skicka sina bästa och sjelfständigaste mån, icke tiil fyra stånd, men till en sammangjuten, nationell represenlalion, som, inom vist afvägda och mot all otillbörlig öfvervigt af någotdera samhä Illselementet tryggande former, sammandbunde till skön verksamhet för det allmänna bästa Konung och Folk? Hoppet om denra lycka, om ej för oss, åtminstone för det slägte, som en dag skall trampa våra orafvar, har hällit vår skuldra ännu upprätt under tyngden af de allmänna bördorna, har bevarat vårt mod i dessa strider, der väl intet stål trängt sig mot våra bröst, men dessa bieka, frätande bekymmer, som gått emot, oss från så mången tUllstungd eller försvårad väg till bergning och förkofran för oss och våra barn, Vi lemna oss med glädje åt den föreställningen, att den fosterländska och sjelfständiga anda, hvarmed borgareståndet vid detta riksmöte intrvädt på lagstiftarebanan, ej kommer att blifva endast en uppblossande värma, snart återsjunkande till hvardaglighetens ljumma temperatur, men att detta Stånd skall förstå och uppfatta sin ställning, som bjuder det, emedan det kan det, att handla i ett sant nationelt intresse, att bilda den hin kring hvilken hvarje fosterländskt bemödande kan fästa sig. Nationen sofver icke; hon följer med vaket och skarpsynt öga de män, af hvilka hon väntar en röst för sin själs innersta tankar, af hvilka hon fordrar handlingar, sådane de höfvas elt ädelt och högsinnadt folks ombud. Hon söker dessa män företrädesvis bland representanterne af medelklassen —-med ett ord inom BorgareStåndet. På dess handlingssätt vid invevarande riksdag kommer till en betydande del ansvaret för Sverges framtid alt hvila. Ser folket att dess stora intressen varmt uppfaltas, kraftigt företrädas af medelklassens oberoende män, då förmår hvarken maktens bannstråle, ljungad från någon Hofkanslersexpedition, eller ultraistiska bemödanden att inbalsamera staten till en munmie, för att hindra den en dag veckla ut nya och friska drag under värman af någon pånyttfödande sol — då förmår ingenting qväfva folkets öfvertygelse eller hindra densammas gång till verklighet, att vi måste representeras icke af Stånd, men af fria medborgare, valda ur folket, om Sverge nånsin skall blifva hvad naturen ämnat det alt vara: hemvist för en sant fri nation, med medlen till utveckling och förkofran i egen hand. Och J represententer, som 1 Svenska bröst kännen en sympati med hvad edra bröder, deroppe på fjellen, dernere i dalen, tåligt draga, modigt umbära! Se våra händer räckas eder till trofast bandslag, till beseglande af förbundet mellan folket och folkets män. Glömmen ej hvad vi vänta af eder; glömmen ej i hofvets förgyllda salar, ej vid Sybaritiska bord, att armod och brist trampa tunga fjäl på Sverges ord, att mången fader med ee 2. en 1