Aftonbladet – 12 februari 1834, sida 3

AVI TO BR JVUTU Het Sill Hl aLUC dl Il. oa namnsdag. Vi meddela idag på ett annat ställe i bladet slutet af BRiksdagsfullmäktigen Avders Danielssons anförande hos hederv. Boudeståndet, i anledning af Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition om Statsverkets tillstånd och behof. Det skulle, med erfarenheten om allt hvad vid förra Riksdagen tilldrog sig; om de nya anslags3 1 L 52 summor som då beviljades, och om de omdömen, som med anledning deraf i alla landsorter yttrades öfver Riksdagens resultater, i vår tanka vara svärt att föreställa sig möjligheten af de enorma ytterligare fordringar, som Styrelsen denva gång å nyo gör af folket, utan att antaga, det Hans Maj:t Konongen och dess Ministrar verkligen bysa den tankan, att folket utan skada förmår uppfylla alla dessa mer eller mindre angelägna beholt; ty hvarje annan föru!sättning skulle ju innefatta en förolämpande tanka emot Hans Maj:ts omvårdnad och ömhet äfven för den fattigaste af Sveriges invånare. Väl har opinionen både ofta och högt yttrat sis, att denna ständiga ulsträcknirg af statsutgifterua och dessa dyra ansträngningar för ett försvarsverk, hvilket ännu efter 18 års fred erfordrar allt högre summor, icke i längden kunna bäras af nationen; men det är mer än sannolikt, att dessa yttringar blilvit af dem, som närmast omgifva Konungen, tolkade endast såsom utbrott af enskilt missnöje, af begär att utså oro i sinnena m. m. dylikt, hvilket man tid efter annan funnit insinueradt af pressens officiella eller oficiösa Organer. Vid sådant förhållande mås!e det utan tvifvel blifva af en stor betydehke, icke blott på ärendernas gång vid denna Riksdag, utan äfven på den framtida riktningen af Styrelsens system i allmänhet, att finna, huru som ett helt Bonde-Stånd, representanterna af den ofantliga närande ploraliteten bland Sverges folkmängd, utan afscende på hvilka åsigter de för öfrigt tillhöra, reser Sg i massa, för att förklara, det de anse folket oförmöget att längre bär ra detta utvidgningssystem af statswachinen, som endast ökar sig från Riksdag till Riksdag utan annan slotlig utsigt än landets skuldsättning. Det ar tillfredsställande för hvar och en, som under den förflutna tiden manat på nödvändigheten af en bättre hushållning, att fivna sina åsigter på ett så ekilatant sätt bekräftade af en autoritet, som man i denna punkt älminstone icke kan bestrida, att den uttrycker nationens vilja och tänkesätt; men det måste äfven vara tillfredsstallande för Konungen, alt uti detta mäktiga uttryck, 1 förenings med hvad hos den anda närande sambhällsklassens representanter nyligen tilldragit sig, vinna en underrättelse om landets sanna tillstånd, tillförlitligare ån dem man förnt erhållit, och hvilken icke af någon närmare omgifning kan vederläggas. Vi se derföre i denna tilldrägelse det lyckligaste förebud till en annan sakernas ordning för framtiden. H. M. Konungen skall måhända, med ledning af denna erfarenhet, inkalla isitt Råd personer som hafva viljan att följa ett förändradt hushällningssätt, att under fredens lugn minska men icke oupphörligen öka utgifterna, och som visa en annan förmåga dertill än de nuvarande ministrarne, Bondeståndets ledamöter kunna då glädja sig, att såsom värdige representanter af Svenska folket hafva uppfyllt sitt kall genom denna beslutsamma