Aftonbladet – 12 februari 1834, sida 1

UTRIEES,. EGYPTEN. Följande ställe i Moniteur egyptien torde kunna anses som ett vigtigt bidrag till tidsandans historia, emedan det visar, att sanningens makt lyckats göra sig gällande till och med hos en Afrikansk despot, så att äfven han nödgas höra och tåla dess framställning genom publicitetens organ. Det förslås, alt man måste från formen subtrahera den orientaliska svulsten, som här likväl icke är smickrets språk, men en nödvändig drägt, hvarförutan sanningen icke får synas vid något hof, och aldraminst vid en Paschas. En längre artikel, som är uppfylld med loford öfver Mehemed Ali, slutar nemligen med följande, till honom personligen ställda ord: Ja, Furste, allt detta är stort ock skönt! Men likväl väga vi säga er, emedan vi äro säkra på att ej misshaga er, alt något större och skönare för er återstår att göra, för att fullända triumfen öfver edra fiender, det är: det folks lycka, som är undergifvet edra lagar. Mycket har Ni redan gjort för detsamma; Ni har skänkt det friare institutioner; Ni har befriat det från de prejerier, hvaraf det nedtyngdes; ni har upphöjt det till en nation; men ännu herrskar elände inom det; allt för tungt hafva krigets bördor fallit på detsamma, att det skulle kunna vara lyckligt. Ändtligen är den tid kommen, då Ni kan utföra alla edra ädla afsigter för dess bästa. Laga så, att det upplyfter sig ur den jemmer hvari det är försänkt, och äran skall icke hafva kronor nog för att bekransa er tinning, och vårt språk icke ord nog för att välsigna er. Detta dristiga språk har väckt den största sensation i flere af Alexandrias salonger, såsom tidningen kallar det, och man trodde att den skulle bli supprimerad; men den Egyptiska indragningsmakten har visat sig liberalare, än en och annan Europeisk stats, och bladet försäkrar i en senare artikel, att ehuru Mehemed Ali nödgats tåla knäböjande; hofmän, älskar och värderar han likväl endast dem, som inför honom stå raka och tala sanningen. EAT STIL