Aftonbladet – 11 februari 1834, sida 2

höra till denna kategori och afstyrkte sålunda förslaget. fir Cederschöld erinrade, att sedan 18:13 hade ingen försäljning af Standernas Piotokoll kunnat äga rum, utan de måst utdelas; men anförde likval åtskilliga betänkligheter emot systemet att trycka dem 1 sammandrag, hvilket kan hända äfven skulle medföra sina olägenheter. Friherre Boije, Ludvig, sade sig ej känna någonting heligare, än folkets rätt, men de som yrkade denna rätt, de besinnade sällan, att fråga cj här blott vore om folkets rätt, uten äfven om tolkets väl och folkets lycka; denna främjades icke devaf, att Protokollerne från tryckeriet uppburos på Riddarhusets vind, för att der ligga och förmultna. Långt ifrån, att någon inskränkning i folkets frihet skedde derigenom, att Protokollerne ej tryektes, trodde Friherren densamma snarare utvidgas genom den lättnad man beredde det, medelst en minskad statsutgift, och de kunde ej sägas bli hållna hemliga, när arkiverna voro öppna för hvilken som till dem begärde tillträde, samt det vore S:åndet obetaget att trycka hvad Protokoll det behagade i sin helhet. Hr DPalman erinrade bland annat, att folkets väl och lycka just vore, att dess rätt alltid iakttages. Han ansåg för sin del denna rätt ej tillräckligt vårdas, då man bortskänkte en konstitutionel! kontroll, utan alt äga en annan lika säker 1 dess ställe. När denna senare funnes ville han ej påyrka protokollstryckningens fortfarande, men intill dess ansäg han sig ej, för en besparing, enligt hvad en af motsidans talare upplyst, af endast omkring 13 å 14,000 Rdr för hvar Riksdag, böra eftergifva dem. Sjelf ville han emellertid i konstitutions-utskottet motionera, att lagen om publicitet upphöjdes till grundlag. Man hade här citerat Englands och Frankrikes exempel. Talaren önskade att vårt land, i något afseende, uti utveckling af konstitutionella begrepp kunde jemföra sig med dessa; men han befarade att så ej vore; och de garantier, som der voro öfverflödige, kunde måhända här vara ganska nödiga. Hvem ansvarade i öfrigt, att, om protokollerva skulle tryckas blott i justeradt sammandrag, de någonsin blefvo fullständigt uppsatta. De fördes nu med stenografi, den ingen annan än Protokollföraren kunde decbiffrera, och en uraktlåterhet af Protokollets uppsättning, ganska möjlig, då den ej fordrades såsom en nödvändighet för tryckningen, torde då för en eftertid blifva en ej lätt ersatt: förlust. Talaren ville dessutom under intet vilkor öfverlemwa åt en segrande majoritet att bestämma protokollets form och innehåll m. m. Hr von Hartmanrsdorff önskade, att den frikostighetsanda, som yttrade sig hos åtskillige Ledamöter vid frågan om Protokollernas tryckning, måtte bibehålla sig, då fråga förekom om anslag för de offentliga Bibliotekerna, hvilka skulle finna sig ganska väl belåtna, om dem tilldelades hvad som kunde besparas på kostnaden för Riksdagstrycket. Hr KBosenqvist af Akershult skulle gerna samtycka till det ifrågavarande förslaget, om han kunde öfvertyga sig, att dermed åsyftades en utvidgning i folkets frihet; men tvertom såg han blott en inskränkning deriz; ty i absoluta stater behöfde folket icke känna mer än Statsmaktens beslut, hvaremot det i de konstitutionela äfven hade behof af att känna motiverna dertill. Ban reserverade sig sålunda på förhand emot det bifall till förslaget, som -möjligen var att vänta. Grefve Ouo Cronhjelm Arodde äfven ett sådant b:fall förestå, hvarföre det föga lönade mödan att uppehålla tiden med att tala deremot. Han trodde sig hHkväl förutse den tidpunkt, då mivoriteten skulie nödgas med majoriteten strida om rättigheten att trycka ett Protokoll, hvari dess tanka låg förvarad, och kanhända nödgas af majoriteten tigga en sådan rättighet. Den mening ett protokollerna ej lästes, ansåg Grefven icke riktig,emedan det visat sig, att en så stor del exemplar bl:fvit uttagna, att föga deraf återstod. Protokollerna vore dessutom en slags uppfostr:ngsanstallt för unga talare, av bilda sig till sitt framtida kail som Representanter. Friherre Boije, Fredrik, påminte om hvad redan förut ett par talare anmärkt, eller det fråga här vore om bifall eller afslag. till en ändring i Riksdagsordningen, som medgaf hvarje stånd rättighet alt vid hvarje Riksdag särskilt piöfva och afgöra hvilketdera det för sig,ansåg bäst, att trycka hela protokoHerna eller. sammandraget. Först. när iolfun mas I oss dn gon: wArae Kkifaällaan 1 4. OL