fänkandes dgTa betyda mindre än intet. Det var någon af hedervärda Bondeståndet, vid förra Riksdagen, som påstod: att allt obestånd hos allmogen kommer af vårdslöshet, lättja, fylleri, stort lefnadssätt m. m. Deröfver tog dock ståndet humör, och mången Riksdagsman sökte försvara sin landsort för dylika tillvitelser. Jag tycker likväl, att ingen större sanning kunde sägas; ty någon orsak måste väl gifvas till hvsd som händer och sker här i verlden. Och jag skulle väl vilja veta, hvilka andra orsaker kunna upptäckas till Svenska allmogens elände och uselhet, så vida man undantager särskilta olyckshärdelser, som här ej komma i fråga. Månne det skulle vara omöjligt att bevisa, det den såkallade nationens kärna är ganska maskstungen? Månne det skulle vara svårt, att visa orsakerna till vår tids opålitliga och odugliga tjenstefolk? Eller månne det är svårt att inse och förklara grunden till mångens hastiga uppkomst och undergång, samt hvad som förbittrar det menskliga: lifvet i så hög grad? Jag tror icke, att detta vore särdeles svårt; ty det ligger temligen öppet, tydligt och klart, för hvar och en, som förmår genomtränga den färnissade ytan. Men kanske bör man ej tala om rep i hängd mans hu. Jag vet blott ett enda medel, som kunde häroma det mesta onda vårt tidslynne medförer; och det vore: att låta hvarje bedräglig gäldenär,. som ej kunde betala sin skuld, stånda tjufsrätt. Detta vore visst hårdt, men icke orättvist; ty allt bedrägeri under byckleviets.Eförtroendets och vänskapens larf är vldingsstöld. Finge vi sedan ett säkert, bestämdt och varaktigt myntvärde, så vore för den rättsinnige intet mer att önska 1 detta afseende; och sedan må en hvar i tid besinna hvad dess frid tillhörer, både för delta och det tillkommande lifvet. — Jag föreställer mig väl huru mycket som kan vera att anmärka, vid mina ofvanskrifne åsigier, så väl som mitt skrifsätt: men, som jag mera tänkt än talt, mera arbetat än skrifvit, 1 mina dagar, så kan Jag ej hjelpa den saken, ehuru jag skulle önska kunna uttrycka mig så varmt och lifligt för det sanaa och rätta, som jag känner det inom mig i hvarje lifvets förhållande. fryst 7 G --— (tj Ku EE MITtIEAE RAS TTT D