Aftonbladet – 10 februari 1834, sida 2

ledes misstag i bedömmandet af denna angelägenhet skett, så torde Redaktionerne, hvilka sig med ämnet befattat, sins emellan efter vanligheten vidråknas denna olycka. Hvad Wermlands invånare och mig särskilt angår, blir det icke svårt bevisa, att jag jemte många andra, till och med förr än frågan fick en annan färg, bestämdt uttryckte detsamma som Hr Swariz nu gjort, äfvensom att jag alltid betraktat denna fråga såsom ena enskilt sak, hvarmed Landshöfdingarne icke hafva att skaffa, mer än som förtroende agande ledare, då maniorterne vill uttrycka en opinion i en åsigt af ämnets behandling, den jag äfven gjort gällande såsom svar, vid det enda tillfälle, mig, i en slags officiell väg från Wenersborg, denna fråga kommunicerades. Hvad 1 ämnet tryckt finnes, såsom utgånget från Wermland, hänvisar jag föröfrigt till, och teger mig den friheten fråga, om Wermland kan anses hafva bildat, mera ån Östergötland, en hypoteksförening, samt om hvad här tillgjordt blifvit har någon gemenskap med hvad i Wennersborg belefvats? Redaktionen har för icke långt tillbaka lemnat rum uti sin tidning för en temmeligen fullständig uppsats rörande Landshöfdinge-befattningarne. Enligt andan uti denna uppsats, har Landshöfdingev åliggandet att göra afseende på rådande opinionerne inom orten, utan att dock behöfva göra sig till svans åt de oefterrätteliga, som man hvarken vet, hvarifrån de komma eller hvarthän de gå. Är han en välvillig man och icke saknar förmågan att doktrinera litet öfver gemensamma angelägenheter; så fattar han initiativet, för att reda begreppen öfver de opinioner han förutser skola, förr eller senare, göra sig gällande inom orten: lycklig då om han finner sig omgifven af kloka män, som både kunna gifva och taga lyra. Se här orsaken till mia visserligen icke förhastade uppmaning att rådslå om hypoteksfrågan och följden af de sammanträdan, hvilka uti detta ämne inom Wermland ägt rum. Enligt min förmodan, kan hvad som skett icke skada Wermlänningarne, eburu de finna sig, både uti Redaktionens reflexioner och Hr Swartz arförande, förenade med Wenersborgs hypoteks-inrättning, det de minst af allt förmodat skulle kunna hända, då raan just kanske sammanträdde för att bestrida der rådande åsigter, Det är ett missöde som Wermlänningarne icke första gången erfarit, alt deras inrättningar bedö:nmas i förening med andra af alldeles olika natur utan att man behagar taga kännedom af skiljaktigheterne. — Sålunda bar man, vid granskningen af Bankinrättningar i allmänhet, utan undantag klandrat PrivatBanken uti Ystad och MWermländska ProvincialBanken; ehuru den ena består af irenne ansvarige Bolagsmän, hvilka derjem!e äro Bankens administratorer, den andra, af öfver etthundradefemtio lottägare, hvilka ansvara en för alla och alla för en, för alla Bankens genom en årligen vald Direktion vidtagne åtgärder; den ena medger tiondedels omsättningar hvart halfår, den andra ingen omsättning, med fiera andra ganska betydliga ohkheter i anseende till aktiernas eller lottbrefvens disposition, grundfonden och redogörelsen. Detta har man här just icke frågat efter som mycket annat; ty man är öfvertygad, att båda Bankerne, som stödja sig på Kongl. kungörelsen af den 14 Jannari 1824, gagna, trots alla anmärkningar, hvar och en på sitt sätt, de orter, hvaruti de äro belägne. Men nu, då uti samma tidning som infört ordagrant bela Wermländska provincialbankens bolagsreglemente, kan göras den reflexion, att Elfsborgs läns och Wermlands hypoteksföreningar genom sjelfva organisationen blifva vådliga, för det man förvandlat dessa inrättningar till ordentliga privatbanker, utgifvande ända ner till 5, 3 och 2 R:drs valörer; så är jag, som haft den äran att hittills leda öfverläggningarne, då åtminstone de här uti Wermland tjugu senare ären öfverenskomne inrättningarne organiserats, berattigad anmärka förblandningen af ganska skiljaktiga saker. För redan fjorton månader tillbaka emottog Wermländska provincialbanken Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse å sina bolagsreglor, och hypoteksföreningen är icke längre kommen, än att man stadgat vissa grunder, hvarpå man vill ingå i en sådan inrättning, när den kan åstadkommas. Det är visserligen en saoning, att Provincial-Banken utgifver sedlar på äfven ofvannämde valörer, inlösbara i Karlstad å vista, hvarom särskilt mycket skrifvits. Den änna icke började inrättningen kan väl dock ej med skäl förebrås detta ofog, hvartill ingen arledning ene ojfvits Uti förslagsväg. Men förslacet i Flfs