Aftonbladet – 10 februari 1834, sida 2

2 Rp OA EU MIU ALU FULT NAe Hr Brukspatron Petres motion om förändring i Hössta Domstolens och Hof Rätternas arbetssätt, angår ett i högsta grad vigtigt ämne, enär motionen är härledd af den brydsamma erfarenhet som isynnerhet de sednare åren lemnat, angående den tilltagande mängden af rättegångsmål, som upptaga Högsta Domstolens tid, och hota att slutligen växa den öfver hufvudet. I sådant afseende kan sjelfva önskan efter någon ändamålsenlig förändring nästan anses framkallad af sjelfva sakernas tvång. Vi frukta likväl, att den värde motionären till eu del misstagit sig i de reflexioner han bifogat sitt förslag, och särdeles i den jemiörelse han anställt mellan en Häradshöfdings på landet och ett Justitie-Råds olika göromål. Om man föreställer sig ett Justitie-RBåd, som i all maklighet sitter och afhör referentens föredragning, för att sedermera endast följa hans eller nåsons af Under-Domstolarne Utslag, så har visserligen motionären rätt uti, att anse denna domare-befattning, jemförelsevis till en Häradshöfdings, såsom ganska beqvämHg. Tänker man sig åter ett Justitie-Råd med hela den djupa känslan af hvad det betyder, att i sista instansen dömma öfver medmenniskors lif och egendom, så att han sjelf en gång kan stå till svars derför inför en bögre domare, så bbr förhållandet belt annat. Att i 5 å 6 timmar dagligen med en fullkomligt spänd uppmärksamhet följa läsning och föredragning af vidlyftiga handlingar, hvilka i samma mål ofta innefatta flera de finaste juridiska rättsfrågor; att vidare med den noggranhet, som framför allt erfordras i sista instanser, sielf genomgå vidlyftigare akter, bvartill eftermiddagarna mäste användas, är alt hvad man skäligen kan fordra af en mans höfva. Den tilltagande mängden af mål fordrar emelJertid förr eller senare en förändring; men denna Jarer sparare böra sökas uti återförandet af Högsta Domstolens bestämmelse till hvad meningen dermed från början varit, ett Revisions eller Kassationstribunal, som endast pröfvar besvär öfver begångna fel i formerna, men icke befattar sig med hufvudsaken. Hof-Rätterna blefve härigenom sista instansen, hvilke: troligen icke skulle skada lagskipningens gång, förutsatt hvad nationen alltid har rätt att fordra, att vid tillsättandet af ledamöterne alltid uteslutande afses individernas rättrådighet och Jagkunskanp ( afseende på HofRätternes ferier förmoda vi, att motionären sakvat kännedom derom, att hvarje ledamot endast har 2:ne månaders ledighet på året, hvilket icke kan anses för någon öfverdrifven rekreation Irån en så trägen och maktpåliggande befattning, om den rätt skötes emellanåt, och tiden icke derjemte upptoges af enskilta bestyr, sterbhusutredningar, förmynderskaper m. m. hvilket väl icke i allmänhet, men likval vågon gång, ägt rum, så väl inom Hof-Rätten, som Högsta Domstolen.