Aftonbladet – 8 februari 1834, sida 2

ee 0 Ånn skyldiga orsakerna, begagna missbruken af medborgeliga rättigheters, utöfning till skäl för utvidgandet af maktens inflytelse. iEnaf Reg. år 1821 tillsatt Komitd för utarbetandet af förslag till ny prestvals-förordning, hadeiibiand annat tillstyrkt icke mindre än afskallandet af församlinvgarnes ratt att sjeltve välja sina själasörjare, och att låta Kongl. Maj:t utllsätta kyrkohberdarne, Konsistorium, Kapellanerve, m. m. R. St. ansågo: förhållandet emellan Lärare och Åhörare af en helt annan, af en mera inre och andelig karakter, än emellan, nationens öfrige tjenare och folket, samt sökte deri grunden för menigheternas valråti. De yttrade: ait allt andeligt rike är, enligt sin natur, ett valrike, alla sysslor derstädes förtroende-sysslor.? Som förtroendet förutsätter bekantskap, icke blott med lärarens embetsgäfvor utan hans personlighet, vari deras tanka valratten riktig; och fastän den ej allo var entagen, utan regala gäll fortforo, trodde de art folket 1 den största delen af Rikets församlingar, som nu äger denna valrätt, om den fråntogs dem, skulle med skäl klaga öfver förlusten af rattigheter, som det anser bäde välgrundade och helizv. Missbruken ansåägo RB. St. gemenligen härieda sig af egennyttan, hvilken äter retas af lönevilkorens obestämahet. De trodde att denna bäst afbjelptes, genom stadfästade konventioner, hvarom de afven afgifvit ett underdånigt förslag. BR. St. hade således öfverenskommit om en förändrad omarbetning af komiterades förslag, samt öfverlemnade detsamma ull Kongl. Maj:ts bifall. Anm. Förslaget blef år 1830 remitteradt till Högsta Damstolen, der det lärer hvilati tre och ett haift år, innan det föredrogs, samt säges uu cirkulera emellan Domstolens Ledamöter. Tjenstvärsberäkning för lärare vid Lankasterskolor, som äro prester. B. St. begärde att då en prestman blifvit antagen af vederbörande Direktioa ull lärare vid en Lankasterskola, hvarest minst 75 barn undervisas, han måtte få beräkna enkla tjenstår samt ej utan eget samtycke från, tillträdda Lärarebefattningen skiljas. Anm, Den 9 Juli 1830 förklarade Regeringen sig ej bärtill kunna bifalla, och åberopade dervid PresteStåvdets anförde besvär emot öfriga Ståndens beslut, Rättelse: I N:o 24 för den 30 Januari hafva vi begått en irring, vid en deri införd berättelse om behandlingen af den såkallade skeppshandeln. JustitieKanslern har verkligen erhållit Regeringens befallning, att utlåta sig öfver om någon förlust tillskyndats kronan, genom den ifrågavarande olikheten kontrakterva emelian; men ban har besvarat denna fråga med ett underdånigt nej, och Regeringen har således låtit den väckta frågan förfalla. Man har sålunda det prejudikatet, att kontrahkter med Kronan kuona obehindradt in duppio uppgöras, på det sätt att vilkoren äro olika. Vi hafva nu redovisat för de ärenden af allmännsare vigt, hvarom RB. St. vid Riksdagen 19828 — 1830 hos Regeringen anmält sine beslut och önskningar, ) och hvari skiljaktigheteriStandernas och Regeringens åtgärder ägt rum antingen på det sätt: att de Kongl. Förordningarne icke öfverensstamt med Riksdags-Besluten, eller att desse senare helt och hållet blifvit lemnade utan afseende. Läsaren torde häraf älven funnit, att en del mål blifvit fördröjde, genom den senfärdiga behandlingen som dermed ägt rum i de admimstrerande verken och Komitgerna; samt att detta fel, på ett alldeles oförklarligt sätt, ofta under långliga tider lemnats utan ansvars påföljd. Afven synes det, att nägre blifvit anmälde till föredragning hos Kong. Maj:t först år 1833, eller samma år, då enligt ett Kongl. Bief af år 1832 till Bankostyrelsen, R. St. skulle sammankallas. Detta torde på ena sidan väcka samma förundran, som blifvit väckt å Regeringens sida, i anledning af den oordentlighet hvarmed RB. St:s expeditioner någon gång blifvit behandlade af dem, som det älegat att deröfver vaka, och hvilken onekligen förtjenar att öfverklagas, der det inträffat, att Besluten dels blifvit ofuliständigt, dels oriktigt, dels aildeles icke, till Regeringen expedierade. — En ifrågasatt ansvars-paföljd för dylika försummelser af vederbörande, som hafva befattning med expedierandet af R. St. Beslut, lärer vara tagen till Stats-Rådets protokoll d. 19 Jan. 19313 och ansetts böra blifva svarande emot det, som Kronans Embetsoch Tjensteman i dylika fall icke kunna undgå. Men huruvida någon framstallning härom göres till nu församlade R. St. veta vi