Aftonbladet – 6 februari 1834, sida 3

KALEIDOSKOPE Ibland de mer och mindre pompösa beskrifnins gar om fester i landsorterne på Kungliga födelses och namnsdagar, hvari provinsbladen som oftast täfla med officiella bladet, bafve vi ännu icke funnit någon, som i rhetorisk prakt och färgglans går upp emot den, som förekommer i Wenersborgs tidning för den 30 Januari, angående firandet af HH. M. Konungens höga födelsedag. Då en förläggare för någon tid sedan annonserat sig ämna utgifva en större sam— ling af verser och tal, hållne eller afsjungne vid dylika högtidliga tillfällen, ha vi trott oss göra honom en tjenst genom att fästa uppmärksamheten på ett så originelt bidrag som nedanstående: Wrzenersborg d. 29 Jan. Den 26 dennes, Hans Maj:t Konungens höga födelsedag firades här med allmänna och enskilta yttringar af glädje. Vid en på aftonen anställd. Bal, dracks Hans Maj:t Konungens skål, under enstämmiga bifallsrop, och maktens ljud, kanonernas dån. Af valda röster sjöngs folksångev; och alla redliga Svenskars hjertan lifva—des af den önskan, att sent måtte uppgå den dag, som, till alldrastörsta saknad för tacksamma barn, kallar Fäderneslandets Fader, den åldrige men icke åldrade HjelteKonungen, från tiden till evigheten. Och, under åtankan af det hotande ödet, hvars slag dock slutlizen äro oundvikliga, blickade hoppet upp till Oskar, den klara stjernan på framtidens molnrika himmel. — Bland balsalens prydnader, sågs längst fram en grönskande ekt, som stod på en klippas nedersta afsättning; och hvars stam höljdes af Svenskarnas nationåla färgor, bärande dagens på dem tecknade namn), bvilket förde tankan på Pyreneiska bergens dalar och deras ekar red alltid grönskande löf. Detta var en sionebild af den Hjeltestam, som från söderns dalar blifvit öfverflyttad till Nordens höjder, och med sin mäktiga krona, under stormarnes raseri, skyddar Skandinaviens folk. Jupiters-Eken, — Fransmännens chene å grappes — bär en af menniskor med nöje ätlig frukt, och trädet var, af forntidens folk, helgadt åt Gudarnes Fader: af dess qvistar flätades kransar till belöning för den som räddat en medborgare. Haru lyckhgt äricke då denna trädens konung vald såsom sinnebild af Fosterlands-Fadrea och Hjelten, som lemnat det enskilta lifvets lugn, blott för att rådda icke en, utan många medborgare, bland hvilka äfven ett stort antal näres genom skänker af Högstdensammes frikostiga hand! — — ) Enligt almanackan Polycarpus.