blifva frusna eller kälade, och då måste man befara, att dessa bankar, som saknå: motstödet af vallen, vid källossningen, mer och mindre skola rasa in uti kanalen; dessa händelser hvilka icke böra vara oväntade, torde lätteligen så föröka arbets-åtgången och arbets-kostnaden, att hvad Tit, Lagerheim för båda dessa delar supponerar göra tillfyllest, behöfver multipliceras med 103 om arbetet kan fullkomligen värkställas på en månad med kostnad af 2,500 Rdr B:ko, torde man hafva skäl att vara nöjd; emellertid om hvad man fruktar skulle inträffa, att vintern hindrar arbetets början till slutet af April, och att till dess fullbordande fordras en månad, då förloras äfven denna månad för kanalfarten, och är icke Direktionen fullt öfvertygad derom, att denna fruktan är ogrundad, så borde väl åtgärder vidtagas, att befordra — fraktningens fortgång på kanalen utan uppehåll, i likhet med de anstalter, som 1824 fogades vid Forsvik, då det sista arbetet i viken hindrade fortkomsten på denna sjö. Om utgången bevisade att de här yttrade farhågor voro ogrundade, skulle sådant icke allenast orsaka en verklig tillfredsställelse, utan äfven öka förtroendet till kanal-Direktionen. I Aftonbladet står, att förra reparationen vid Löfsäng verkställdes 1802; detta är tryckfel; då existerade icke kanalen. Reparationen gjordes 1832, under det att elt par nya slussportar insattes vid Forsvik, hvilket arbete börjades så sentoch verkstäldes så makligt, att seglationen vid dess början blef uppehållen 14 dagar, till skada både för kanal-bolaget och enskilta; således borde det icke varit brist på tid, som orsakade, alt reparationen vid Lefsäng blef oduglig. Forsvik d. 30 Jan. 18934 FVolr. Tham.