Aftonbladet – 6 februari 1834, sida 2

Ibland dagens tilldragelser hafva naturligtvis denna gången, som alltid tulltörene, de skedda Ordensnominationerna varit föremål för allmänna nyfikenbeten under de dagar Postoch InrikesTidningen låtit vänta på unrderrättelserne derom. Sedan utnämningarna åter blifvit kungjorda, har i synnerhet en af dem, som skett inom Högsta Domstolen, väckt en viss uppmärksamhet. Det belfinnes nemligen, att Hr JustitieRådet von Lindecreutz blifvit benådad med NordstjerneOrdens Kommendörskap, med förbigående af Hr JustitieRådet Stråle, som dock är äldre JustitieRåd äv Hr von Lindecreutz. Som nu ingenting, i synnerhet från vår regerings sida, sker utan giltiga orsaker, och en krachan alltid är en utmärkelse åt öfvervägande förtjenster, så har man också i många kretsar varit sysselsatt att undersöka , i hvilka slags egenskaper det är, som Hr Lindecreutz äger företrädet framför Hr Stråle. Att den senares skiljaktighet från H. Domstolens beslut, i några mäl, t. ex. det Vegesachska och Longbergska, kunnat förorsaka hans förbigående, har ingen föreställt sig. Att Hr JustitieRådet Stråle gjort sig känd för en skarpsinnighet, en outtröttlighet i arbete, en rättskänsla och en lättbet att framställa sina tankar, som af få ibland Sveriges nuvarande domare lärer öfverträffas, är också allmänt kändt, och man har sig, hittills åtminstone, icke bekant, att Hr von Lindecreutz i dessa delar fördunklat hvarken honom eller någon af Högsta Domstolens öfriga ledamöter. Likväl är man fullt öfvertygad, att det utmärkande yttre företräde han nu erhållit icke saknar skäl. För att icke för hastigt göra slut på de intressanta gissningarna, uppskjuta vi tills vidare att härom meddela vår enskilta tanka.