Den diskussion, som, i anledning af Preste-StånI dets inbjudning till de öfriga Stånden, att besluta indragning af Talmännens representationskostnad genom måltider, i går uppstod på Riddarhuset, tog en, för åhörarne på läktarn, säkert ganska kuriös vändning åt de s. k. Landtmarskalks-soiveerne med deras supder. Friherre Ludvig Boye uppsteg för att försvara dessa soirtcer. Man borde, anmärkte den värde Talaren uti ett skriftligt diktamen, skilja mellan hushållning och meskineri: man borde taga i betraktande, att BRidd. och Adeln utgjorde en samling af 450 personer; att de hade verkligt behof af något samlingsrum om afinarna, för att öfveriägaa om förekommande riksdagsärender, att man borde taga j betraktande alt Ridd. och Adeln uppehåller sig vid Riksdagen på egen bekostnad, sjelf består sitt Riddarhus, till hvars underhåll hvarje Adelsman skattar, då de andra Stånden hafva sessionsrum af staten och arfvoden af kommittenterne. Vid sådant förhållande syntes Friberrn att detta samlingsställe borde vara något annat än en blott tobaksoch ölklabb, hvilket han dock befarade den skulle blifva, om supgerna borttogos, Detta skulle dessutom föranleda den olägevheten att man måste samlas kl. 7 och åtskiljas kl. 3, ifall man ej ville fasta till aftonen, emedan talaren förmodade att värdshusen stängas emellan 9 och 10. Vid detta försvar tillade han dock, alt han sjelf aldrig hade hbegagnat supderna, och ville gerna i så måtto gå den nymodiga Spartanska andan till mötes, alt ban föreslog klubbens tillstängande alla pleviaftnar. Grefve Otto Cronhjelm begärde ordet emot Friherrn. Grefven trodde, att supderna på klubben icke utgjort motivet för någon Riksdagsmans hit:esa från landsorten. Emedlertid: hade de förra riksdagen kostat 20,000Riksdaler, en : utgift som förtjenade att bebjertas. Han infann sig vanligen på klubben alla aftnar, men brukade cj heller begagna sig af supdgerna, och kunde således tala om dem med samma opartiskhet som Friher:n. Han önskade visserligen ej att klubben skulle förvandlas till en tohaksoch ölklubb, men ville lika litet ait den, såsom nu, skulle vara blott en mutoch speliålubb. Nu borttaga spelborden det mesta utrymiet, så att det är ganska svårt att få tillfälle till någon öfver läggning i allmänna ämnen. Fan önskade att ålminstone ett spelho:d måtte få lemna rum ål riksdegshandlingar, samt att supderna målte bortaga:. Han hade ävou ett skäl härtill. Han hade, ehuru förgäfves, med de lifligaste bemödanden deltagit i försöket aft tillvägabrihga en gemensåm klubb för alla stånden. Nu, då Landtmarskalksklubben ieke ensär någon öfverläggningsktubb för Adeta sjelf, måste detta leda derhän, att enskilte måste associera sig, hvilket åter kunde hafva till. följd ct partisinne, som ryktet förstorade... . Utom . dessa. båda -Talarej som: hufvudsakligen stridde för de båda motsatta åsigterna; hvarvid till och med tvistades öfver spelbordens autal om. 2ftnarna, yttrade sig Hr Assessoren LagcPhj elni, som lemnade den upplysningen, att-af sista Riksdagens 400,000 Rdr i riksdagskostnader, -hade representationskossnaderna uppgålt till 70,000; Hr Åoscnquist af Akershult, som förklarade att Preste-Ståndet vid detta tillfälle iakttagit representantens : san na åliggande, att vara en skildtvakt för nationens penningeskrin, samt att det för sådant ändamål, som han trodde sig kunna säga, utan att försärma det Höga Ståndet, iklädt:sig: en militärisk rustning 3 Friherre; Jakob Cede: ström, som fann saken helt och hållet bero af Landtmarskalken, hvilken ägde rätt arrangera hos sig,, huva han, behagade, då han der sås Ståndets Ledamöter; Hr-Rosenblsd och Grefve Spens som förenades sig deruti, att kortspelet